Hindric Henzel (abt. 1610 - abt. 1684)

Born about 1610 in Tyskland

Descendants

Died about 1684 at about age 74 in Hedemora (W), Sverige

Problems/Questions Profile manager: Britt-Marie Sohlström [send private message]

Biography

I Mantalslängder fr o m 1644 i Turbo, Hedemora. Däremot finns han inte i längderna för 1642 och 1643. ^[1] I Mantalslängden 1650 för Turbo, Hedemora upptas M Hendrich Hensel och Anders Angerstein ^[2]

Vid Gruffwe och Hammarsmedsting, vid Bispberg, 26 maj 1654, med allmogen av Tuna, Säter, Husby, Hedemora och Garpenbergs socken nämns Hindrich Hentzell på Wikmanshyttan som en av två åldermän ^[3] Likaså 1655 den 7 maj benämns Henrich Hedtzell som ålderman af Neder Bergslagen vid ting med Hedemora och Husby socken. ^[4] Sista gången han nämns som ålderman är 23 juni 1684 vid ordinarie bergting i Säter ^[5]

Åldermän kallas uti bergslagerne vissa förfarne och för bästa kunskap uti bruks-handteringen kände arbetare, som af bergmästaren förordnas, at i synnerhet vid masugnar, eller tackjärns-tilverkningar, och stångjärns-smide tilse, det arbetet tilbörligen drifves, samt at med goda råd gå arbetarne tilhanda vid tilfällen , då de blifva påkallade. Desse så väl masmästare- som hammarsmeds-åldermän lönas af bruken, och antagas gemenligen at vara bisittare vid bergstings-rätterne. ^[6]

Troligen på 1630-talet hade från Tyskland hit inkommit den i handlingarna ofta nämnde åldermannen Hinr. Hentzell, vilken av bergsmännen och bönderna i Wikmanshyttan och närbelägna hemman successivt inköpte hemmanslotter och andelar i hytta och hammare. Denne bör således med fog anses som grundare av det bruk, som här uppstod, och säger Hülphers, "här i orten gjorde inrättning med det ännu brukliga Tyska Smide". Av ett köpebrev den 8 juli 1649, varigenom Hentzell inköpt en hemmanslott i Wikmanshyttan med kvarn och kvarnställe, hytta och smedja mm., framgår, att han vid den tiden skrevs "i Turebo", vilket antyder, att han var ägare även därtill eller åtminstone delägare. Som vittne på brevet finns ock Hans Steffens, "kopparslagare, inwåner i Hedemora" ^[7]

Redan år 1526 beklagade sig Gustaf Vasa över att "Jernet, Rikets redbaraste egendom bortföres till de Vendiske städer i tackor eller osmund och äfven i rå malm, utan att smältas, hvarefter man nödgas köpa det i stänger tillbaka". Han inkallade tyska hammarsmeder till Sverige och deltog själv i arbetet att skapa nya järnverksanläggningar. Stångjärnshammare blev vanliga vid de bruk, som ägdes av kronan. Dessa bruk blev ur teknisk synpunkt de ledande inom järnhanteringen. Även Carl IX intresserade sig för bergsbruket. Som hertig bodde han på Kroppa Gård och genom hans försorg anlades Storfors Bruk och flera hyttor i Kroppa, Bofors och Alkvettern i Karlskoga Bergslag. Det var först genom beslut i Norrköpings riksdag 1604 vid vilken förordnades, "att all Osmund och Tackjern skulle smidas till Stänger förrän det utfördes ur Riket", som stångjärnstillverkningen började spridas. Om denna utveckling skriver Sven Rinman: "Förnämligast utspriddes och stadgades tysksmidet efter Konung Gustaf II Adholphs kungörelse år 1627, att Tyska arbetare ägde frihet här nedsätta sig och bibehålla sin religion; samt genom Hans Steffens´ nit och bemödande, hvilken varit Hammarsmed i Regensteinska området, och som några år förut lärer hafva inkommit; deraf att bemäldte Steffens införde konsten att göra trädbelgor, blef han år 1637 Ålderman öfver Belgmakeriet och öfver Hammarsmidet; derefter Bergs-Fogde och år 1640 Bergmästare öfver Öster Bergslagen, Gestriklands- och sedemera tillika öfver Uplands Bergmästardöme; samt slutligen Assessor i Berg-Amtet." En annan invandrad hammarsmed var Hindric Hentzel, som inrättade stångsmidet vid Norn, Thurbo och Vikmanshytte Bruk. Denne lärde upp hammarsmeder, som genom Steffens försorg överflyttades till andra bruk, ett samarbete som påskyndade smidesmetodens spridande. I sin redogörelse till Bergskollegium år 1646 nämns, att ett flertal hamrar blivit byggda "på Köpmans manér", vilket skilde sig från de äldre svenska hamrarna, som byggts "på Bergsmans Sätt". ^[8]

Johan Angerstein samt hans hustru Elisabet Hentzel och hennes far Henrik Henzell finns upptagna i Hülphers genealogier förvarade i Västerås stadsbibliotek. Obs att dessa inte ska ses som ett fullt tillförlitlig genelogisk källa, utan användas med försiktighet.
Utkast till Tabeller, (mer eller mindre ökade) öfver Åtskillige Slägter, som i ofrälse Stånden i Synnerhet äro widdspridde. : Författade tid efter annan, på 1760 och 1770 talen af Abrah Hülphers Abβon, Vol. IV, Tom I: ofrälse Genealogier., Volym 4 ^[9]

Sources

1. ↑ SVAR mantalslängder 1644 https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0007187_00119
2. ↑ SVAR mantalslängder 1650 https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0007193_00049
3. ↑ Bergskollegium, Rättsprotokoll från Öster- och Västerbergslagens bergmästaredöme, SE/RA/420013/02/E II f/1 (1653-1686) https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0067300_00013
4. ↑ Bergskollegium, Rättsprotokoll från Öster- och Västerbergslagens bergmästaredöme, SE/RA/420013/02/E II f/1 (1653-1686) https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0067300_00020
5. ↑ Bergskollegium, Rättsprotokoll från Öster- och Västerbergslagens bergmästaredöme, SE/RA/420013/02/E II f/1 (1653-1686) https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0067300_00821
6. ↑ Sven Rinmans Bergwerkslexicon 1788-89 https://web.archive.org/web/20140310171707/http://www.jernkontoret.se/om_oss/vart_bibliotek/bergwerkslexicon/index.php?char=%C3%A5
7. ↑ Rabenius, Lars: Wikmanshytte bruksegendomar och deras ägare genom tiderna. Uppsala 1945. Sid 29. http://libris.kb.se/bib/97076
8. ↑ Ur Sköld, Erik: Från bergsmännens och de små brukens tid. I Bland bergsmän och bruksfolk. Sveriges Släktforskarförbund. Årsbok 1991 http://libris.kb.se/bib/7765972
9. ↑ https://www.alvin-portal.org/alvin/imageViewer.jsf?dsId=ATTACHMENT-0005&pid=alvin-record:188907

• See also:
  
• Rabenius, Lars: Wikmanshytte bruksegendomar och deras ägare genom tiderna. Uppsala 1945. Sid 29-32. http://libris.kb.se/bib/97076
• Hyenstrand, Åke: Hedemora som berslagsbygd. I Hedemora socken. Utgiven av Hedemora kommun 1982. http://libris.kb.se/bib/7629340