Burvik/Yla säteri, Knutby

Burvik (Yla eller Husaby Yla) omfattade 4 mantal 1550 och var då en kronogård i Närdinghundra hd, Knutby sn. Socknen har tillhört omväxlande Stockholms och Uppsala län. Gården benämndes Yle år 1517 då Nils Persson från Yle "dömdes till svärdet" efter att ha slagit ihjäl en Erik Mickelson. ^{[1] [2]} Den var på 1550-talet förlänad till fogden Jakob Göransson, men donerades 19/8­ 1573 till amiralen och ståthållaren på slottet Tre Kronor Jakob Bagge at Boo och överfördes till följd härav till frälse. När han avled 1577 ärvdes den troligen av sonen Jakob Bagge af Boo d. y. och därefter av dennes dotter Anna, gift 1614 med riksarkivarien Jonas Bure (d. 1655). Sedan av deras son Jonas Bure d. y. (d. 1686). Under åren 1686 -1709 ägdes säteriet av den sistnämndes son, landshövdingen i Åbo och Björneborgs län samt Stora Kopparbergs län, Jakob Bure.

Burvik (Yla), geometrisk avmätning 1690

Säteristatus bör ha utfärdats på 1630-talet. Säteriet kallades Yla ännu i 1646 års rusttjänstlängd, men benämndes kort därefter Burvik efter ägarsläkten med ursprung i orten Bure (numera Bureå) i Skellefteå socken (Kungliga brevet 16/4 1649 ). Underlydande jordar i mitten av 1640-talet inom Uppland omfattade inte mindre än 36 ½ mantal, av vilka flertalet var köpgods. Genom reduktionskommissionens brev 13/1 1685 reducerades huvudgården med 1683 års ränta, men den utbyttes enligt kungliga brevet 2/4 1685 (Avsl. byten N. 221). Trots att immission också beviljades samma år 12/6, indelades icke desto mindre 1690 hemmansräntorna på militien, och gården var vid periodens slut ett berustat skattesäteri som ägdes av Jakob Bures bror kapten Gustaf Bure (d. 1728). Säteriet övertog 1730 av familjen Oxenstierna af Eka och Lindö. ^{[3] [4]}

Källor

1. ↑ R. Janson, S. Rahmqvist, L.-O. Skoglund : Det medeltida Sverige, Band 1 Uppland: 4 Tiundaland: Tierp, Våla, Vendel, Oland och Närdinghundra : 1974
2. ↑ J.A. Almquist (red). Stockholms stadsböcker tänkeböcker 1514–1520 jämte utdrag ur de förlorade årgångarne 1520–1524 samt stadens kopiebok 1520–1522 (1933)
3. ↑ J.A. Almquist. Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden : Del 1:1 : P.A. Norstedt & Söner : Stockholm : 1931 (s.914)
4. ↑ Wilhelm Tham : Beskrifning öfver Stockholms län : Stockholm, 1850