Frans Wernicksson in för rätta

Profile manager: Eva Ekeblad [send private message]

Anno 1700 d 8 Augusti

höllts Extraordinarie Laga Ting uti Skinnskatteberg Sochnestuga, närvarande Cronans Läns Man wäll:de Erich Johansson Hammar, och fölljande af Häradets edsvurna Nembd: Erich Hansson i Allmenningbo, Anders Matsson i Emthyttan, Gabriel Andersson på Heeden, Hindrich Ersson i Wetterskoga, Oluf Andersson i Fagersta, Anders Persson i Mortorpet, Lars Gabrielsson i Kärbo.

Ställdes för Rätta Hammarsmeden Frans Wernicksson här på Skinnskattebergs backa boende, och angafs för drååp, som han förleden Torsdag eller d 2 Aug. om Morgonen klåckan 10 wid pass, härsammastädes begådt uppå en Ung dräng Petter Erichsson wid Nampn, om sina 20 åhr, hwilken warit lagd till Knecht för Uttersberg Hammar; Och är detta dråpet af en sådan händelse och på detta sätt, som fölljer tijmat, hwilcket wittnen Hans Getting, och hustru Sara Johansdotter på Born, Simon Andersson i Brooby, Hans Bengtsson i Skinnskatteberg, Daniel Hansson Grijsnäs Soldat, Lars Swensson och Pijgorna Annika Ohlsdotter, sampt Chirstin Larsdotter, enhälleligen berätta;

Sedan denne Frantz Wernicksson och drängen eller nystadde Knechten Petter Erichsson om aftonen tillförende warit tillsamman hoos Lars Sommers Änkia och druckit, hwaraf de wijst sig mycket, såte åt hwar annan, hafwa de om Natten skildts åt, då Wernicksson gifwit höö åt Erichssons och hans Cammerats hästar, som stådt hoos Wernicksson nästa gården in till, och sedan lagt sig att sofwa, men om Morgonen bittida kom Erichsson och wäckte up Wernicksson och tog honom med sig till Sommer Änkians, att pläga honom för det han gifwit hans häst höö, och efter Wernicksson hade denne Erichssons Moster till hustru, hoos hwilka 10 daler Kmt uti arf efter Erichssons Moder honom och 5 hans Syskon tillfallit, innestår, tahlte de sinsemellan derom, och begynte något däröfwer uti dryckesmåhlet osämjas, hwilket tahl de dock straxt öfwergåfwo;

men när Erichsson begynte olåtas på gatan med Kyrkioherdens Dragoun och wille rycka honom af hästen, bad Wernicksson Petter passa på sådant, då han swarade hwad Kommer det dig wid, och sköt derwed Frantz ifrån sig, hafwandes Frantz yttermehra sig utlåtit, då Petter Erichsson fölgt Dragounen ut för backen: lijkwähl kläder du blodig skiorta idag, warandes rädd att Dragounen, som warit tystlåtig, skulle omsijder under wägen giöra honom något illa, det dock intet skiedde, utan Petter kom straxt tillbaka, då de åter tahltes wid om arfwet, och Petter sade åt Frans att han intet gifwit hans Syskon, en betta bröd när de kommo till honom, utan häfwet dem ut, där lijkwäl det warit deras Moders gård, som Frans bebor;

Hwarpå Frans swarade: jag har mycket kostat på den sedan, och bad att en skrifware Ifwar wid Nampn wille komma in, så skulle han få see huru stor desse barnens fordran war, men Skrifwaren nekade, hwarföre Petter sade: tack för det monsieur Ifwar, i sköten intet den Grijn Frans, hwilket förtröt Frans, så att han tog Petter i bröstet och sköt honom emot Porten, som gick up, att de båda föllo i kull, men Petter, som blef den andra öfwermächtig, slog honom Näsa och mun heel blodig, hade och welat spierna honom, der andra det icke afwärjat och skildt dem åt, hwar effter Frans ingen ting mehra sade, eller lät sig märkia, utan gick i sitt huus, som är straxt brede wid,

dock kom han om en lijten stund tillbaka med en Lija och högg efter Petter i Porten, men träffade emot Rännan, så att Lijan sprang twärt af, och då Simon Andersson och Hans Bengtsson nappade i lijaskaftet med honom, sachtade Frans sig, och utlät sig intet willja giöra illa;

Imedler tijd kom Petter med en lijten Stöör, och slog Simon ett slag öfwer hufwudet och armen, så att stören gick sunder, bediandes om ursächt, att han träffade galit, sedan gick han efter en större, och då Frans wille gå bortt, kom Petter igen och slog efter honom med stöören, då Frans satt före med lijan, gick baaklänges, badh Petter wända igen, och sade F: Petter pass på jag har intet ondt till dig, jag kan och slåås om iag will,

men Petter fahrit fort och äntelig träffat Frans öfwer buken, hwaröfwer han blef ond och sade: tag mig fahn skall iag icke slå dig igen, och högg dermed Petter twenne huugg i hufwudet, hwarigenom det ena tog en kiöttlap med håren uppå af, och det andra träffade långt neder i hufwudet, så att hiernan satt qvar på Lijastumpen och Petter föll straxt död neder.

Frans tillstod allt detta som wittnen intygat, lade och sielf detta till, att då han gick hem efter lijan tänkte han wid sig, effter han war blodig slagen af Petter, det han wäl skulle så råå med honom, men sedan han högg lyan sönder och Simon tog i med honom, gick ijfweren bortt, och tänkte så ingen att skada, dock råkade han drucken och uti hastighet i denna olyckan, som han nu med bittra tåhrar in för Rätten beklagade.

Nembden betygade, att denne Frans Wernicksson warit en stilla och sachtmodig Karl, och att eij något owäsende eller buller af honom tllförende försports. Om den afledne Petter Erichsson, skall eij heller för detta annat hördts, än att han fördt ett stilla lefwerne utan förargelse.

Resolutio, Såsom af wittnens berättelse och den angifnes egit tillstående uti Ransakningen är i Sanning befunnit, det hammarsmeden Frans Werniksson, det för det den afledne Petter Erichsson kallat honom Grijnfrants, tagit berörde Petter i bröstet och skutit honom öfwer ända genom Porten, så och att då han fådt något hugg igen han sprungit i wredesmod hem efter en Lija och huggit dermed efter Petter i Porten, så att Lijan gådt sunder, och ändtel. Sedan åter fått hugg af Stören, Nembl. ett slag öfwer buken, uti ijfwer och bitterheet huggit Petter Erichsson twenne hugg med Lijan, att han straxt deraf döden lutit;

Alltderföre och emädan detta drååp således utan alla lijfs råd(?) är giord, dy bör och skall Frantz Wernicksson Så wähl efter Guds befallning Gen: 9 som Sweriges Lag, det 2 Cap: Drååp (..) gifwa Lijf för Lijf. Hwilken domb till föllje af Processen underkastas Höglof. Kongl. Hoff. Rättens högrättwysa förklaring.

Och alldenstund det tillkommer werdslig Rätt att ransaka och döma öfwer deras begrafning som på sådant sätt, Som Petter Erichsson ankomma; fördenskull ehuruwäl denne Petter Erichsson ey till förende warit berycktad för någon ogudachtighet i sitt lefwerne; Så finner dock Ting Rätten i anledning af Kongl. Maijts. Kyrkiolag, efter han i en grof synd dödt, Som och till en warnagel för de öfwerdådige, hwilka här på Skinnskattebergs Backa ett omenskligt lefwerne föra, hwaröfwer stundel. klagas, skiähligt och rättwijst, det Petter Erichssons döda Kropp, skall utan Ceremonier i Kyrkiogården begrafwas."

• Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Västmanlands län (U) EXIe:2302 (1700) sid 595 till 599 (AID: v420704.b6060.s595, NAD: SE/RA/42042202)