no image

Historien om Maja Greta Andersdotter

Privacy Level: Public (Green)
Date: Sep 1811 to Oct 1834
Location: Stora Lindåsen, Älgarås (R), Swedenmap
This page has been accessed 231 times.

Historien om ett brott

Förord

Denna historia kom fram när jag sökte efter våra förfäder i kyrkböckerna. Pappas farfar var född utom äktenskap och det var redan tur att flickan uppgav till prästen vem som troligtvis var fader till sonen. Det var en viss Anders Johansson. Anders gifte sig aldrig utan slutade som ensamstående hemmansägare. Det är ju möjligt att hans föräldrars bakgrund kan ha påverkat detta val. Det får vi aldrig veta. Faderskapet konfirmerades i modern tid genom DNA-tester. När jag följde Anders mor, Maria Greta Andersdotter, tillbaka i tiden så hittade jag en anteckning i husförhörslängden att hon hade flyttat 1812 till Spinnhuset i Norrköping när hon var 17 år. Genom hjälp på Anbytarforum fick jag reda på att det var ett kvinnofängelse och började alltså leta i domstolsarkiv. Det tog inte så lång tid att finna att hon blev dömd till döden medelst halshuggning. Då blev det ju riktigt intressant eftersom jag trots allt existerar. Det blev en lång resa genom fängelsearkiv, häradsrätt, hovrätt och Högsta Domstolen som har tagit många år.

Inledning

Den här historien handlar om Maja Greta Andersdotter , min farfars farfars mor. Hennes familj såg ut på detta vis:

Far: Anders Olofsson, född 1758 i Hallerud, Älgarås (R). Död Feb 1811 av TBC i Lilla Lindåsen.
Mor: Greta Larsdotter, född 1762 i Björkulla, Älgarås (R).
De gifte sig 1786 i Hallerud.
Barn:
Lars Andersson, född 1787 i Hallerud. Dog 1794.
Johannes Andersson, född 1789 i Hallerud
Andreas Andersson, född 1792 i Hallerud
Maja Greta Andersdotter, född 1795 i Lilla Lindåsen
Lars Andersson, född 1799 i Lilla Lindåsen. Dog 1801.
Sara Stina Andersdotter, född 1802 i Lilla Lindåsen
Anna Caisa Andersdotter, tvilling med Sara Stina
Lars Andersson, född 1805 i Lilla Lindåsen
Lotta Andersdotter, född 1808 i Lilla Lindåsen. Dog samma år.
En flicka till blev inblandad i historien, Maria Greta Jansdotter, som också var piga tillsammans med Maja Greta Andersdotter hos bonden på Stora Lindåsen.

Händelseförlopp

Familjen bodde på Lilla Lindåsen, Älgarås (R), och när Maja Greta var 15 år gammal, dog fadern. Det var säkert inte lätt för änkan Greta Larsdotter att ensam sköta en stor familj, så hon sökte säkert efter möjligheter att förbättra sin situation. I granngården Stora Lindåsen bodde bonden Carl Fredricsson med fru Stina Jansdotter och familj och frun Stina var uppenbarligen ganska alkoholiserad. Maja Greta började arbeta där som piga och Majas moder började ha diverse hysch-hysch med bonden där. Vem som kom upp med idén är inte klart, men en helg reste Majas moder och bonden till Mariestad och på fredagkvällen 21 sep 1811 gav Maja sin matmoder Stina en sup arsenikförgiftat brännvin. Hon blev våldsamt sjuk, men lyckades genom att dricka mjölk, spy upp det mesta. Hon misstänkte att brännvinet var förgiftat och flaskan gavs till rättaren. Han vidarebefordrade den till Kronosakföraren Roth (ungefär som länsman), som lät analysera innehållet hos en apotekare i Mariestad. När Roth hade fått resultatet, som bevisade att brännvinet verkligen var förgiftat, togs affären upp vid nästa ting i Hova.

Domstolsförhandlingar

Hova häradsrätt, 28 okt 1811 [1]

Saken togs upp i Hova häradsrätt. Roth var sakförare (åklagare) och nu hördes alla parter och ett antal vittnen. Apotekarens rapport visade att brännvinet utan tvivel var förgiftat. Maja nekade till att ha gett brännvinet till Stina Jansdotter. Greta Larsdotter och Carl Fredricsson förnekade all kännedom eftersom de hade varit bortresta. Stina vittnade att Maja gett henne brännvinet och att hon blev häftigt sjuk men lyckades spy upp och överlevde. Andra vittnen intygade att Stina blivit sjuk, att hon sagt att det var av förgiftat brännvin och att de hjälpt till att ta hand om flaskan med det resterande brännvinet. Rättaren vittnade att han tagit hand om flaskan och gett den till sakföraren, som låtit analysera den. Stina vittnade att Greta Larsdotter senare erbjöd henne 8 Riksdaler i förlikning, som hon inte accepterade. Vittnen berättade att de sett Maja hantera gift och brännvin. Vittnen berättade också att Greta Larsdotter och Carl Fredricsson hade sedan en tid ofta mötts, också i enrum. Carl Fredricsson hade också setts hantera bitar av gift. Roth sade nu att han också misstänkte Greta Larsdotter och Carl Fredricsson för delaktighet i brottet. Hur kunde Maja, bara 16 år, kunnat veta hur man får tag på gift och blandar det i brännvin? Rätten beslutade att ta upp målet igen den 31 okt och åter inkalla vittnen. Maja Greta skulle hållas i förvar och församlingens präst ombads att förmå henne att bekänna.

Hova häradsrätt, 31 okt 1811, Lagtima Ting [2]

Greta Larsdotter var icke närvarande utan meddelade att hon var sjuk. Ett vittne, pigan Maria Greta Jansdotter, som arbetade tillsammans med Maja Greta på Stora Lindåsen, berättade att hon hjälpt Maja Greta att ta fram giftet från en modern tillhörig kista på en vindskammare. Maja Greta hade sagt att hon skulle förgifta Stina Jansdotter, trots att vittnet avrådde henne. Vittnet varnade då senare också Stina för den möjligheten. Maja Greta erkände nu i rätten att hon gett Stina det förgiftade brännvinet, men bara med avsikten att bota henne från sitt alkoholbegär. Andra vittnen intygade också att Maja Greta sagt att hon skulle förgifta Stina. Rättten beslutade att ta upp målet igen 9 nov och att Greta Larsdotter då måste vara där.

Hova häradsrätt, 9 nov 1811, Lagtima Ting [3]

Rätten lyssnade först till ett ämbetsutlåtande av prästen O. Carlander. Maja Greta hade sagt till honom att hon blev intalad av sin mor att förgifta Stina Jansdotter. Maja Greta hade också märkt förtroligheten mellan sin mor och Carl Fredricsson men sade sig inte ha hört att han var inblandad i förgiftningen och inte heller att han övertalat Maja Greta. Maja Greta upprepade nu sin bekännelse inför rätten och sade att modern övertalat henne till brottet så att modern kunde gifta sig med Carl Fredricsson och hela familjen flytta till hans gård och få det bättre ställt. Detta förnekades totalt av Greta Larsdotter "med den yttersta fräckhet" och hon påstod att hon aldrig haft något gift. Carl Fredricsson sade sig dock ha mottagit några giftbitar av Greta Larsdotter men som någon hade tagit ifrån honom. Ett annat vittne berättade att han sett Greta Larsdotter hacka av några mindre bitar av ett större stycke gift som hon skulle ge till Carl Fredricsson. Greta Larsdotter och Carl Fredricsson förnekade ihärdigt allt deltagande i brottet. Efter ett avbrott i rättegången, återkom åklagaren med Greta Larsdotter och hon erkände nu att hon övertalat sin dotter till förgiftningen. Dock påstod hon att avsikten inte var att döda Stina Jansdotter, men att bota hennes starka böjelse för brännvin. Hon sade också att Carl Fredricsson lovat att gifta sig med henne när hans hustru dog, vilket han inte trodde kunde dröja länge. Hon var tydligen svårt alkoholiserad. Carl Fredricsson var ej längre närvarande och kunde alltså inte höras. Maja Greta och Greta Larsdotter återfördes till häktet och rätten beslutade att ta upp målet igen den 11 nov.

Hova häradsrätt, 11 nov 1811, Lagtima Ting

Greta Larsdotter hade under natten flytt ur häktet, men åklagaren sade att han var övertygad om att hon snart skulle återfinnas. Carl Fredricsson sade nu att Greta Larsdotter hade ljugit, både om löfte att gifta sig och att han väntade på att hustrun skulle dö. Målet kunde nu icke avslutas eftersom Greta Larsdotter hade rymt, men skulle tas upp igen så snart hon återigen blivit gripen.

Hova häradsrätt, 16 nov 1811, Urtima Ting [4]

Greta Larsdotter hade återfunnits och målet togs upp igen. Maja Greta vidhöll sin bekännelse men tillade nu att också Carl Fredricsson hade övertalat henne till brottet. Han hade lovat henne en vacker klänning och också sagt var giftet fanns. Carl Fredricsson sade att hon ljög och förnekade all brottslighet. Greta Larsdotter vidhöll också sin bekännelse från den 9 nov. Hon sade att Carl Fredricsson inte hade anstiftat brottet, även om han sagt att det vore väl om hans fru dog, eftersom hon ändå höll på att supa ihjäl sig. Andra vittnen hördes som också berättade om ett nära föhållande mellan Greta Larsdotter och Carl Fredricsson och rykten om ett förgiftningsförsök mot Stina Jansdotter. Efter överläggning avkunnar häradsrätten följande domar. Maja Greta hade bekänt och bekännelsen var styrkt, så med tillämpning av Rättegångsbalken (RB) kap. 17, §36 och Missgärningsbalken (MB) kap. 17 §1 och 2, dömdes hon till döden med halshuggning. Eftersom brottet var riktat mot Maja Gretas matmor så skulle hon också med tillämpning av MB kap. 15, § 1, före halshuggningen mista högra handen och efteråt brännas på bål. Greta Larsdotter hade bekänt anstiftan och råd till brottet och dömdes enligt MB kap. 17, § 3, till halshuggning. För Carl Fredricsson fann rätten inte lagligen övertygande bevis för brott, så enligt RB kap. 17, § 32, lämnades målet till framtiden. Dessa domar underställdes nu Göta Hovrätt för prövning. Under tiden sattes de tre dömda personerna i länets kronohäkte.

Hova häradsrätt, 1 feb 1812, Urtima Ting [5]

Göta Hovrätt hade i en skrivelse den 20 jan begärt att häradsrätten skulle bättre undersöka pigan Maria Greta Jansdotters eventuella skuld i detta brott. De berörda kallades återigen in till rättegång. Maja Greta Andersdotter vidhöll sin bekännelse till brottet, men tog nu tillbaka sina påståenden om anstiftan och hjälp från modern och Carl Fredricsson, och menade att hon blev förledd därtill av tillrop från folkmängden vid Tingsplatsen som allmänt misstänkte de två sistnämnda och av hoppet om en mildare dom för sig själv. Maria Greta Jansdotter förnekade all medverkan i brottet och sade att Maja Greta hade ljugit om det. Maja Greta sade att hon hade inga vittnen eller bevis för sina anklagelser mot Maria Greta Jansdotter. Åklagaren sade också att han trodde att dessa anklagelser var uppdiktade och utan sanning. Greta Larsdotter tog nu också tillbaka sin bekännelse om medverkan och Carl Fredricsson fortsatte att bedyra sin oskuld. Protokoll skickades tillbaka till Göta Hovrätt.

Göta Hovrätt 13-21 april 1812 [6]

Grundat på all den information som häradsrätten hade tillhandahållit beslutade Hovrätten att inte fästa något avseende till återtagande av bekännelser utan fastställde dödsdomarna för Maja Greta Andersdotter och Greta Larsdotter och domen för Carl Fredricsson. Hovrätten ansåg vidare att pigan Maria Greta Jansdotter inte hade försökt tillräckligt att hindra brottet och hon dömdes därför till 8 dagars fängelse på vatten och bröd i Marieholms Kronohäkte. Hovrättens beslut underställdes nu Kungl. Majt., alltså Högsta Domstolen.

Högsta Domstolen 2-16 juni 1812 [7]
2 juni

Justitierådet von Würtenberg ansåg, efter att ha tagit del av Hovrättens beslut och att HD hade mottagit en nådeansökan från Maja Greta Andersdotter, att vid 17 års ålder var hon med sannolikhet övertalad av sin moder och eftersom offret inte fått några långvariga sviter av förgiftningsförsöket, borde hennes liv skonas och i stället straffas med 16 par ris, kyrkoplikt och sex års straffarbete i Spinnhuset (kvinnofängelset i Norrköping). Justitierådet ansåg sig heller inte övertygad om Greta Larsdotters oskuld utan att hon också skulle sättas in på Spinnhuset tills hon erkände sin skuld. Justitierådet Greve Hamilton bad att få studera handlingarna.

8 juni

Justitierådet Greve Hamilton ansåg nu att alla detaljer i målet inte hade undersökts tillräckligt utan att häradsrätten skulle ombedjas att klara ut dessa snarast. Speciellt borde man också be Kungens Befallningshavande i Skaraborgs län att separera Maja Greta och Greta Larsdotter, om inte redan gjort, både i fängelset och vid transporterna till domstolen, då man misstänkte att de kommit överens om vissa saker i sina vittnesmål. Justiterådet Torén ville nu studera handlingarna.

16 juni

Flera justitieråd anslöt sig till tidigare åsikter och brev skickades till häradsrätten med förfrågan om mera detaljer.

Hova häradsrätt, 23 juli 1812, Urtima Ting [8]

Maja Greta ombads förklara hur hon visste något om gift om inte hennes moder hade informerat henne. Hon påstod att hon inte trodde giftet var så farligt eftersom hennes far hade använt det på barnen för att bota en viss sjukdom. Hon insisterade att avsikten var inte att döda Stina, men att bota henne från dryckenskap. Hon vidhöll att pigan Maria Greta Jansdotter hjälpte till med gift och brännvin och att hon egentligen var upphovet till brottet. Maja Greta vidhöll också att hennes moder och Carl Fredricsson inte varit inblandade. Greta Larsdotter förklarade att om hon hanterat något gift så var det för att Carl Fredricsson hade lovat att bota en häst som var sjuk och att hennes avlidne man hade efterlämnat ett sådant ämne, vilket hon givit till honom. Annars förnekade hon all kännedom om gift. Hon påstod vidare att den oriktiga bekännelse hon tidigare gjort var på grund av hennes sjukdom och var inte alls sann. Carl Fredricsson fortsatte att bedyra sin oskuld, också i brev till häradshövdingen och tingsrätten. Maja Greta sade att hennes broder Johannes uppmuntrade henne att anklaga Carl Fredricsson bara om hon själv trodde att han var skyldig. Maria Greta Jansdotter sade att Maja Greta Andersdotters anklagelser mot henne inte innehöll ett enda sant ord och att hon aldrig skulle ha kunnat delta i ett sådant brott. Däremot erinrade hon sig att Greta Larsdotter en gång hade frågat henne om hon inte ville vara med och förgifta Stina, men Maria Greta hade omedelbart nekat och sprungit därifrån. Greta Larsdotter förnekade totalt att detta inträffat. Stina Jansdotter förnyade sina tidigare vittnesmål och sade sig inte ha några skäl att misstänka sin make för någonting. Tingsrätten ansåg sig inte kunna få fram något mer och beslutade att skicka protokollet till Hovrätten snarast.

Högsta Domstolen, 17 aug 1812 [9]

Domstolen hörde en sammanfattning av alla omständigheter i fallet och fann att Hovrättens dom var lagligen grundad, men eftersom Stina Jansdotter inte dog eller fick några långvariga men, så borde Maja Greta Andersdotter skonas från dödsdomen och i stället få 16 par ris, kyrkoplikt och sex års arbete i Norrköpings Tukthus. Beträffande Greta Larsdotter ansåg domstolen inte att det fanns tillräckliga skäl för en fällande dom men att hon inte heller kunde sättas på fri fot. Det beslöts att hon borde sändas till Norrköpings Tukthus "på bekännelse" under ett år, att hon skulle isoleras och att prästen skulle försöka övertala henne att bekänna. Fängelsedirektionen skulle avge rapport ett år senare om resultatet och vilka åtgärder som vidtagits för att få en bekännelse. Denna procedur skulle icke avslöjas för henne. Rörande Carl Fredricsson ansåg domstolen att Hovrättens dom var lagligen grundad och att det inte fanns skäl att behandla hans nådeansökning, eftersom hans dom var ställd på framtiden. Som följd kunde han därför ställas på fri fot. Rörande Maria Greta Jansdotter ville domstolen få reda på om hon redan blivit straffad eller ej. Om ej, så skulle straffet inte verkställas innan Högsta Domstolens beslut.

Högsta Domstolen, 24 aug 1812 [10]

Det blev konfirmerat att pigan Maria Greta Jansdotter inte ännu hade straffats och borde därför bli befriad från straff.

Högsta Domstolen, 2 sep 1812 [11]

Behandling av Stina Jansdotters böneskrift om nåd för sin man Carl Fredricsson. Domstolen ansåg inte att denna böneskrift förändrade något i målet och vidhöll tidigare yttranden.

Högsta Domstolen, 3 sep 1812 [12]

Domstolen fastställde nu de domar som tidigare rekommenderats för Maja Greta Andersdotter, Greta Larsdotter, Carl Fredricsson och Maria Greta Jansdotter. Brev skickades till Landshövdingen i Linköping rörande den speciella behandlingen av Greta Larsdotter. [13]

Spinnhuset, Norrköping, 1812

Maja Greta togs in 28 sep för 6 års straffarbete.

Högsta Domstolen, 25 nov - 8 dec 1813 [14]

Spinnhusdirektionen rapporterade att trots lämpliga försök av prästerskapet att få fram en bekännelse hade Greta Larsdotter hela tiden bedyrat sin oskuld. Hennes uppförande hade varit gott. Domstolen beslöt att fortsätta samma procedur ytterligare sex månader och skickade brev därom till Landshövdingen. [15]

Högsta Domstolen, 22 mar - 12 apr 1815 [16]

Carl Fredricsson ansökte att få återupptas i församlingens gemenskap och mottaga den heliga nattvarden. HD fann icke skäl att bifalla denna ansökan.

Högsta Domstolen, 9 - 24 okt 1822 [17]

Carl Fredricsson ansökte återigen att få återupptas i församlingens gemenskap. Prästen hade också insänt ett skrivet betyg för hans goda uppförande. HD fann trots detta icke skäl att bifalla hans ansökan.

Epilog

Maja Greta Andersdotter frigavs från fängelset efter lite över fem år den 3 dec 1817 och kom tillbaka till Älgarås. Hon gifte sig i dec 1818 med Johannes Jonsson i Södra Torp, Södra Råda och fick många barn. En av hennes söner, Anders, flyttade runt som dräng och, som nämndes tidigare, lyckades göra en piga med barn. Anders flyttade hem efter ett antal jobb på olika ställen, tog över familjegården och förblev ogift hela livet. Pigan födde en son som blev min farfars far. Som tur är har vi idag DNA tester så jag kunde fastställa detta, men det är en annan historia.
Greta Larsdotter levde vidare som änka i Lilla Lindåsen. Barnen som var kvar hos henne flyttade så småningom ut och hon dog ensam av bröstvärk 61 år gammal 1823.
Carl Fredricsson och Stina Jansdotter levde vidare tillsammans i Stora Lindåsen och Stina dog av slag 64 år gammal den 28 mars 1829. Carl Fredricsson dog av stenpassion (njur- eller gallsten) 68 år gammal den 20 okt 1834.

Efterord

Tack går till SSFs Anbytarforum och Christina Helmby som satte mig på spåren till fängelsearkiv och domstolsprotokoll.
Tack går också till Mats Hemström på Riksarkivet i Marieberg som visade mig hur HD fungerade på den tiden och hur jag skulle leta.
Kenneth Larsson skall ha tack för hjälpen med en del transkriberingar av domstolsprotokoll.
Tack också till damen som renoverar mögliga domstolsprotokoll på Landsarkivet i Göteborg. Hon preparerade en volym med protokoll som var mitt i renoveringsarbetet och hjälpte mig att fotografera den del som berörde mitt fall. Tyvärr så fick jag inte reda på hennes namn.
Det var också intressant att läsa Ann Rosmans roman Mercurium där uttrycket "inlåst på bekännelse" och det ovannämnda dödsstraffet beskrivs i alla sina ohyggliga detaljer.


Sources

  1. Hova häradsrätt dombok 1811, AIa:101, lagtima ting 28/10 §75, Landsarkivet, Göteborg
  2. Hova häradsrätt dombok 1811, AIa:101, lagtima ting 31/10 §167, Landsarkivet, Göteborg
  3. Hova häradsrätt dombok 1811, AIa:101, lagtima ting 9/11 §171, Landsarkivet, Göteborg
  4. Hova häradsrätt dombok 1811, AIa:101, Urtima ting 16/11 §1, Landsarkivet, Göteborg
  5. Hova häradsrätt dombok 1812, AIa:101, Urtima ting 1 Feb 1812, Landsarkivet, Göteborg
  6. Göta Hovrätt, BIIA: 165, 1812, Landsarkivet, Vadstena
  7. Nedre justitierevisionen, HD, Protocoller 1812, 1sta bandet, Riksarkivet, Marieberg, Stockholm
  8. Hova häradsrätts dombok, Vol AIa:102, Urtima ting 23/7 1812, Landsarkivet, Göteborg
  9. Nedre justitierevisionen, HD, Protokoll 1812, Juli - December, Riksarkivet, Marieberg, Stockholm
  10. Nedre justitierevisionen, HD, Protokoll 1812, Juli - December, Riksarkivet, Marieberg, Stockholm
  11. Nedre justitierevisionen, HD, Protokoll 1812, Juli - December, Riksarkivet, Marieberg, Stockholm
  12. Nedre justitierevisionen, HD, Registratur 1812, p. 811-820, Riksarkivet, Marieberg, Stockholm
  13. Nedre justitierevisionen, HD, Registratur 1812, p. 820-822, Riksarkivet, Marieberg, Stockholm
  14. Nedre justitierevisionen, HD, Protocoller för 1813, Juli - December, Riksarkivet, Marieberg, Stockholm
  15. Nedre justitierevisionen, HD, Utslag 1813, p. 1049-51, Riksarkivet, Marieberg, Stockholm
  16. Nedre justitierevisionen, HD, Registratur 1815, 1sta delen, Riksarkivet, Marieberg, Stockholm
  17. Nedre justitierevisionen, HD, Registratur 1822, Oct - Dec, Riksarkivet, Marieberg, Stockholm




Collaboration


Comments

Leave a message for others who see this profile.
There are no comments yet.
Login to post a comment.