Stensgården 1

Date: [unknown] [unknown]
Location: [unknown]

Owned for a while by the Nowén family

Research Notes:

https://ofastesson.se/barndomens-froson.html

https://sok.riksarkivet.se/?Sokord=nov%c3%a9n&EndastDigitaliserat=false&AvanceradSok=False&FacettFilter=arkis_ark_arkivinstitution%24Landsarkivet+i+%c3%96stersund%3a&FacettState=MVcQTQ%3ac%7cundefined%3ac%7c&page=3&postid=Arkis+2e853964-4613-11d5-a6ed-0002440207bb&tab=post&s=Balder

"De gamla gårdarna vid Hov, Stocke, Mickelsgård och stensgård m. f.. ligger kvar på samma platser som de enligt de äldsta kartorna haft sedan 16000-talet. Gravhögar vittnar om att bebyggelselägena har kontinuitet sedan vikingatiden. På flera av gårdarna finns välbevarad bebyggelse från 1700- och 1800-talet. "

"Miljön utgörs av ett stort område som sträcker sig fråm Mickelsgård och Stensgård i söder, vidare mot Härke, Stengårdsberget och Hov till Stocke, Rise och flyglotilljen F4's område i nordväst. Fritidsbegyggelsen längs Härkevägen samt bostadsområdet söder om Arnljotlägdan ingår dock inte i miljön. Området har i snart två tusen år utgjort Jämtlands centrum och den historiska kontinuiteten är avläsbar i ett flertal olika kulturminne, såsom fornlämningar, kyrkan, odlingslandskap och begyggelse. "

"Vallaområdet med Stensgård och Mickelgård är också fornlämningstätt med gravar och äldre gårds/bytomter. Lämningarna ligger i huvudsak utefter den vägsträckningen som går genom området."

"Mickelsgård och Stensgård De båda byarna nämns för första gången på 1600-talet i de historiska källorna. Trots det finns de sju säkra och några osäkra gravhögar från järnåldern i byarna. Möjligen är det så att de tidigare var en del av Valla. Det kan också vara så att de hört till Härke, som har ett ålderdomligare namn, och varit dess ursprungliga plats men bytt namn när byn någon gång under historien delats upp. I Mickelgård ligger fem av gravarna väl samlade på gränsen mellan åker- och ängmark. I stensgård ligger två av gravarna norr om gårdstomten och tre ligger väl samlade söder om den historiska bytomten.

Byarna Mickelsgård och stensgård ligger utefter samma lilla byväg strax ovanför gamla färjesundet. Gårdarna ligger kvar på samma platser som de åtmistone haft sedan 1600-talet. Miljön präglas av det öppna odlingslandskapet, den småskaliga begyggelsen och utblickarna över Vallsundet. Byarnas läge skapar en kontakt med begyggelsemijöerna på andra sidan sundet, vars begyggelse har liknande höjdlägen. Mickelsgård och Stensgård utför en miljö med stora kulturvärden och längs vägen finns flera inslag av kulturhistoriskt värdefull begyggelse.

Gården Mickelsgård är ett byggnadsminne och omfattar boningshus, ladugård, bod och härbre. Mickelgård omnämns första gånger 1562, troligen kan gårdens historia räknas från medeltiden. Ladugården är uppförd under mitten av 1800-talet i gjutteknik där väggarna gjutits med kalkbruk och natursten. Gårdarna i Sensgårds by har rötter tillbaka i järnåldern. Byvägen slingrar sig fram över gårdsplanerna tätt intill bostadshus och uthus. Gårdsbebyggelsen är främst från andra hälften av 1800-talet och början av 1900-talet, och flera gårdar har välbevarade boningshus och ekonomibyggnader.

https://www.f4kamratforening.se/Rapport_1_F4.pdf

"Instruction för Jemtlands kong. Landthushållningssällskaps corresponderande ledamöter.

Till vinnande af en vidsträcktare och nogare kännedom af de förhållande, som utgå och berodra Kongl. Hushållningssällskapets stora ändamål, så allmänna som enskilda hushållningens förkofran, och för att desto bättre sättas i stånd att till Kongl. Landbruks Academien afifva de underrättelser, som blifvit älskade, anser Förvalntings-Utskottet nödigt att uti hvarje Soken anmoda en af de redan valde ledamöterna att correspondera med Förvaltnings-Utskottet.

Den som icke anser sig kunna detta förtroende emottagen, äger att genast sig det afsäga; men om det emottages bör han åtminstone ett halft år, innan han det lemmar, hos Förvaltnings-utskottet afgifva sina skäl och derifrån entledigas. Vid inträffande dödsfall eller afflyttningar bör utskottet ofördröjligen underrättas om den således yppade ledigheten.

Af dessa correspondernade ledamöter önskar Förvaltnings-Utskottet att 2:ne gånger om året, uti November och Junii månader, erhålla så fullständiga men korta och rediga uppgifter som möjligt är, uti följande ämnen, så vidt de till hvarje district höra

1:o Läget af Orten, dess gränsor och vidd häst efter qvadratinnehållet, i fall chartor finnas, eljest så mycket sig göra låter.

2:o Landets beskaffenhet i allmänhet i afseende på Berg, Dalar, Slättmarker och i synnerhet skogar, äfvenom jordmonon, om de består av svartmylla, lera eller sand, åkrars och ängars, hagars och betesmarkers, mossars och kärrs färhållande och till hwad ytterligare odling de befinnas tjenliga i mer eller minre mon.

3:o Vattendrag förnämligast i afseende på communicationers öppnande med Landets större Elfvar, hwars flottbarhaet redan genom afvägning är utrönt, äfvensom i afseende på tjenliga tillfällen för anläggande af vattenverk.

4:o Climatet, med väderlekens vanliga gång fårn månad till månad, jämte anmärkningar och frysnings och isslossningstiden, bladkonppars tidigare eller senare utsprickande, äfvensom vårblomstrens framkomst, säkraste väderlekstecken och deras förändringar från gammal sägn och vana, nederbördens myckenhet eller sparsamhet och dess inflytande på årsväxten; ovanliga snö-eller regnfall med hagel eller åska, tidig frost och hastiga förändringar med utmärkt verkan på sundheten för menniskor och kreatur samt deraf betydligt upkomma sjukdomar.

5:o Återbruket: jordens indelning och odlingssätt så för höst- som vårsäde; de brukeliga sädesslagen; om växling af träde, äker och vall, äfvensom gräsfröns utsåning till slag och jormon; uprödjningar af fast- eller sank mark, större eller mindre mossar, med eller utan bränning. Gödningssättet med underrättelse om gödselns samlande, förökande, fördelning, utförningstid och nedkörsell eller genom jordblandningar, särdeles af mergel, samt om och huru den finnes. Åkerredskapens beskaffenhet och användande. Sädens bergande samt körsell med tjenliga eller tojenliga åkdom m. m. Likaledes säde af Lin och Hampa med jordens beredning därtill. Sädeskornets godhet, förskaffande af ombyte. Sånings- och uptagningstid; rötning af Lin och Hampa på mark eller i watten, bråknings-, rengörings- och häclingssättet, samt fröets förvarande och användande i ytterligare planterinar af jordfrukter, potatoes, rofvor med flere slag. Tobaksodling och dess behandling.

6:o Angående skötseln i allmänhet med förbättringar dervid genom röjning, dikning och gödning; ängs- och betesmarkers förhållande mot hvarandra och särdeles mot åkern; Beteshagens vård och markens användande m. m.

7:o Missväxt af säd, gräs eller jordfrukter, sällan eller oftare inträffande orsakerna därtil; väta och torka; sen vår, tidig köld, stark hagel, sommarfrost, insegter, dålig brukning, swagt sädeskorn, orätt brukningsssätt eller bergningstid samt medel häremot, tjenligast för orten och belägenheten. Annan utwäg till bergning, under mixxväxt. Tillgängligast för orten. Tillgång på nödbrädsämnen och förtjenster för andra yrken.

8:o Pris på säd, matvaror i allmänhet, halm, hö, kreatur, bränwin, dagsverken, forors försel, landtmannaarbeten m. m.

9:o Boskapsskötseln: kreaturen af godt eller dåligt, större eller mindre slag; Förhållandet emellan dragare och annan boskap samt småkreatur, äfvensom emellan fodertillgången och kreatursmängden, kreaturens sjukdomar och vanliga botemedel eremot. Fällande af odjur och anstalter till deras utdödande. Kreaturens utfordring och gödningssätt; Fårens klippningstid: Ullens förvaring; Vallhundars bruk och inöfvande, Getters hållande m. m.

10:o Ohyrors myckenhet wissa år och årstider af sädes-, gräs och trädmask, deras förekommande och botemedel, brukeliga eller användbara.

11:o Fisken, jagt och djurfångst så i afseende på tiden som sättet.

12:o Slöjder och göromål med tillfälle för stenbrott, Tegeslageri, kalkbränning, tjärebränning, åtskillige husgeråds förfärdigande, korgmakeri m. m.; garfning och skinberedning med tejnliga ämnen dertill och förehållande deremed.

13:o Landmannens tillfälliga göromål : skicklighet och ledighet dertill samt flit och framgång dermed särdeles vintertiden.

14:o Inre hushållningen : Upfostrings- och undervisningsanstalter; seder och lefnadssätt, särdeles öfwerflöd i mat och klädedräkt af främmande varor. Oseder med bränvins supande, lekstugor och skadeliga tidsfördrif. Onyttig handelslust och långvätga marknadsbesök; idoghet i spånad och väfnad med tillångar och afsättningar dervid; kännedom eller okunnighet af blekning, valkning, egna kläders förfärdighande; Sparsamhet och försäljning af umbärliga producter; folkets lynne, styrka och lefnadssätt; Byggnads- och boningssätt med afseende på gyggnadsförråd; inträffande olyckor och behof af understöd; Folkmängden jemförd med utrymmet; sjuklighet och dess orsaker; till- eller aftagande välmåga, vaccinationens framgång; veneriska smittans in- eller utrutande; Folkets moraliska förbättring eller försämring och anledningarna dertil m. m.

15:o Hvilka som i synnerhet utmärkt sig i Landthushållningen, särdeles med oldingsflit, växelbruk och jordväxters befordran, förbättrad boskapsskötsel, förmoligare byggnadssätt, nogrann vård om skoen, humlegårds anläggande m. m.

16:o Om någon märkelig förödelse af skogarne genom swedjande eller skogseldar äger rum och de kände missbruk, som i detta afseende kunna uppgifwas."

"Frösön, Överfältläkaren J. Gestrich

1:o. Frösö socken under egentliga namnet Frösön (af. Frej och Fröja) är belägen nästan midt i länet, gränsar i öster till nya staden Östersund, i wester till Rödön, i söder till Sunne och i norr till Ås. På fasta landet ligga åtskilliga byar af betydlig omfattning emot Marieby och Sunne socknar. Öns längd, rakt beräknad, är en mil, och bredden emrendels ½, men på sina ställen både mer och mindre. Socknens hela dordwidd kan för felande karta en annorlunda än efter estimation bestämnas; således och när de på södra sidan om Störsjön liggande byar tages memte ön i beräkning, synes innehållet wara minst 4 qvadrat mil.

2:o. Sockens beskaffenhet i allmänhet. Såsom annex till Sunne församling hör den till Jemtlands Läns södra contract af Hernösands stift, samt lyder under södra fögderiet och domsagan i samma län. Hemmanens natur är olika, såson krono, militie, ecclesiastik och skattelägenheter, hwaraf de sistnämde utgöra största antalet. Sammantagna befinnas de wara 36 11/216 förmedlade mantal, oförmedlade dito 39 143/216.

Sjelfwa Frösön föreställer 3:ne bergshöjder med åtskilliga ytförändringar, hwaraf den ena, som är öns medelpunkt wid Stocke och Kyrkbyn, utmärker sig mest såsom sötrs och långsluttande åt alla wäderstreck; den andra, et werkligt Berg af mindre omfattning, hållande granit och flera stenarter, med stupade sluttning mot öster, men kan å vestra såden bebos, der byarne likwäl ligga så brant at de föra Bergets namn. Den tredje, Öne-Berget kallad, som gifwit nedanligande krono-hemman sitt nam, är deremot minst i omfattning, ehuru icke till höjden.

Dalar och slättmarker finnas ömsom mellan dessa höjder, men de äro mer en fasa än ögonfägnad, otilgängliga både för folk och kreatur, utgörande på öns norra sida ohyggliga träsk, som ända till denna dag fruktlöst påmint om den idoga handens åtgärd, och om den hufsning af naturens råhet, som der så synbart tarfwas. Odlingen der, och förstöringen af derwarande frostnästen är särdeles enlig med tidehwarfwets kraf, med möjligheten och med inwånarnes högsta fördel. Sant är, at den åtgärd som måste föregå uttorkningen och möjlig odling af dessa nyror, mossar och träsk, fordrar icke minde än sänkning och omstörtning af en hel siö; men då werksamheten redan tagit steg till framgången deraf, bör misströstan förwinna, likasom vid flera andra förr omöjliga ansedda företag.

Hemskogen är ypperlig på westra delen af ön, men den öfriga otilräcklig för behofwet, hwarföre mera aflägse skogar på afradslanden måste begagnas av socknens östra och södra inwånare.

Jordmånden är i allmänhet god, och hålles för den säkrast sädesbärande i orten. Den består mest af lagom grublandad lera; här och der klapperstens-mylla samt mo- och sand-jord. Swartmyllan finnes endast i sidländta oarbetade jordlägen, hwarföre odalägorne af åker och äng, belägna på höjderna, hafwa brist därpå, men skulle, genom de förras odling, få me rän sitt fulla behof deraf. Betesmarken består af tall och barrskog; starr- och kärrbete är således af sämsta beskaffenhet, så länge den möjliga förbättringen uraktlåtes.

Åtskilligt hörande til detta och 1:sta mom. om den öfriga beskaffenheten af socknens local, m. m. måste nu förbigås, dels för den ålagda kortheten, och dels såsom warande kända likstämmiga förhållanden med öfriga ortens socknar, hwarföre t. ex. polhöjden, läget öfwer hafs och annan wattenyta m. m. icke blifwit bemärkt.

3:o. Socknens communication med andra befinnes wara lätt medelst storsjöwattnets utgrening åt alla håll, ägande wissa byar äfwen mindre wattendrag, såsom wid Slandrom och Fillsta, der qwarnar och sågar blifwit inrättade. Sielfwa öns twenne bäckar wid Öne och Westerhus äga jemwäl inrättning af förstnämde art, nemligen med språngwatten gådende öfwerfalls-qwarn på sednare stället.

4:o. Climatet är liga gensträfwigt med andra socknars som hafwa sitt läge wid Storiön. - Det fördröjer nemligen såningstiden om wåren medelst den stora isytans kyla, så att skogsbygden merendels slutat sitt wår-säde, innan sjöbygden börjat. I Octob. månad börjar jorden med allwar frysa och små sjöar lägga sig med påföljande, stundom föregående och någon gång rätt djupa snöfall, som högst sällan före wåren borttöa till den grad, at åkföret förswinner. Stora afwikelsen derifrån, som i år redan inträffat, kan således icke meföras med wanliga förhållandet, eller tagas till regel. Wintern, som plägar räcka till Maj, är stundom de 2 à 3 första månaderne af Nyåret så sträng, at qwicksilfret hålles jemt förstelnadt (33 gr. Réaumur), och småfåglarne, mest af sparf-slägtet, af en högre öfwer 36 gr. köld, äro funne ihjelfrunsne, äfwen i foder och halmbingor, dit de tagit sin tilflykt.

De sista tio åren utmärkte sig i synnerhet genom sådant och med sena wårar, så att islossningen sällan war fullbordad för än början av Juni månad. Före det nämnda tiotaelt anmärktes än senare isslossning, såsom 1780, då Storsjön befors med häst och släde den 10 Juni; likwäl hann den sent sådda wårsäden mogna innan Jernnätterna inföllo. Wårblomstren af ortens tidigaste, såsom Viola mirabilis, Anemone hepatica och Tussilago Farfara framkomma före Caltha palustris, så fort jordytan befrias från det täckelse, den i 7 månader burit, hwilket merondels ej inträffar förr än långt inuti Maj, och eh som fordom hänt i Mars månad, t. ex. 1779; men den täcka Daphe Mezereum behöfwer en afbida snöns afgång, den blomstrar i April midt i söndrifwan, så snart något tillfälle finnes. Någon waragtig sommarwärme plägar här före Midsommar icke wara att präkna: nordliga windar från snöbetäckta fjällen äro då, jemte regnbrist, orsaken till vegetationens sena framskridande ända till Juli månad, då egentliga sommaren med längtad wäta lifgifwer alla naturalster, hwilkas fortkomst derpå beror. Om å ena sida sjelfwa Is- och Grönländaren icke funne wårt företräde i dräglig köld afundswärdt, skulle han å den andra desto mer finna skillnaden i temperaturen af wår sommar, jämförd med sin egen, emedan stundom händer att sommarhettan här, i Juli och halfwa Ag. månader, öfwergår til likhet med de heta zonernas; men då är den ock omsider åtföljd af hotande elektriska phonomener, jemte störtskurar af förödande hagel. Kong. Wet. Akad. Handlingar 1767 wisa för öfrigt denna orts rådande wäderlek, äfwensom en och annan sedan den tiden, oberoende af oförutsedda embets-resor, kunnat här med den noggrannhet som fordras, hålla meteorologisa observationer. Climatets inflytelse på helsan synes wara wälgörande, emedan folket har ingen egen skjukdromsställning sig derifrån härldedande (Endemie), eller werkliga farsoter, som uteslutande kunna tilskrifwas lufstrecket, (Epidemier),w arande sistnämde i öfrigt mera sällsynte här än annorstädes, och då de inträffa, hafwa de lika ofta sin härkomst från helsans wanwård, från osunda näringsämnen soch från wårdslösheten att låta enkla, tillfälligtwis uppkomna sjukdomsfall öfwergå till elakartade och smittosamma.

Wäderleks-Tecken. De gamla, at 4 och 5 dagarne af Nyet utmärka hela Tunglots förhållande, synes äfwen hos oss wara det mest pålitliga: äfwensom dessa dygns wäderlek merendels föresås af det lynne, hwarmed sista dagarne af föregående Nedan sig utmärka.

5:o. Åkerbruket skiljer sig från ortens wanliga, med halfwa arealen i säde, hwarest råg intager 1/4 af gärdet, sådd helst der ogräs behöfwer utrotas, och hwaraf de wärsta äro: Landhafran, Ävena fatua, Ranunculus repens, åkersenap samt den swåra åkertisteln, Carduus arvensia. util Mellbyn utgör Euphorbia Helioscopia åkerns ogräs, förmodligen högst sällsynt i wår ort. Det öfriga af årsgärdet besås ensamt med korn till 6 kappar på mälingen. Hafran sås på nyplöjd ängsmark och ärerna på 6:tedelen af trädesgärdet; der det anses vara magrast. Wicker-sådd är icke i bruk, och hwas potates-odling beträffar, är den så ringa hos de flesta, att trädes-åkern dertil icke behöfs. Inom samma hägnad som ärterna, sås rofwor, men alltid after fregående bränning med wällstockar, likwäl till ganska inskränkt rymd, emedan tistel deraf will inrotas.

Sädesafkastning är olika, så wäl i anseende til elimatets ofta tillfälliga hårdhet, som jordens skiljagtighet. Då gynnande wäderlek gor fullmogen gröda, har den bästa åkerjorden af kalksten och lermylla per medium gifwit råg från 10 till 12 kornet, korn 8 à 10, ärter mest lika, och stundom mer, saft hafra 6:te kornet. Säden är då här af ypperlig beskaffenhet, tunnskalig, hållande tunnan 12 till 13 L u.

Ehuru så wäl fjällens, som ännu mer omliggande träsk och mossars kyla ofta förorsakar tidiga nattfroster, hafwa dock stundom flera goda år å rad inträffat, hwaraf i sednare tider 1790-talet sig särdeles utmärkto med 9 goda år, åtmistone i allmänhet omrking Storsjön.

Gödselns anwändande. Den från stalle tär hos bonden som gör resor, och deremellan ej får länge hwila hästarne, rätt kanpp, men anwändes så långt den räcker nyristor frö hafre-sådd. Detta sker med ringa förmån, om spillningen warit obrunnen och tidigt utbredd om wåren, då den förtorkas innan hafrebrodden hunnit skyla densamma emot sol och windar, hwilket i allmänhet är händelse. Hästfodret, som mest utgöres af. häsgröning, en art fräken, (Equisetum sylvaticum), alstrar i öfrigt onyttig och swag gödsel, full of myrmalms partiklar, och är derföre helt svart, samt oskicklig till brånad, om ej desto mer urin stadnat der. Från fähuset forslas gödningen i samma förwända ordning och stjelpes på djupa snön, alltid der ärtskörden sist skedde. Utbredd före kornsådden, hinner den på lika sätt uttorkas, helst som detta slags spillning innehåller mycket granris, rätt svårt att nedplöja. Följande året, då jorden deraf hunnit få qwarwarande fetma, ligger samma åker i träde utan all afkastning, öppen för sol och wind. Detta har warit allmänna förhållandet; men klokare medfart har börjat, och är mer och mer att hoppas.

Gödsel-förrådet är hos många flitiga landtmän öfwer 100 lass, när det födes 10 à 12 boskapskreatur, 2 hästar och 25 à 30 smärre kreatur. Förökningen sker ock nu mera än förr med granris och tilsats af blandad swartmylla, hwaraf särskilt stora lager wid ladugårdshusen göras bördiga. - Åkern gödes med hwad slag som helst, alltic tjockt, til 150 lass på tunnlandet, hwarföre 6 à 8 år åtgå innan öppna jorden dermed hunnit öfwerfaras.

Sånings-tiden är från medlet af Maj till 8 och 10 Juni, hwars orask och sena förhållande redan är anmärkt. Ärter och hafre sås nemligen först; men konrsädet, som fordrar redig, beqwäm åker, sparas deremot til sist. Rågsädet sker från meldet af Juli til samma tid i Aug. Hwete odlas sällan för sin sena mognad. För 20 à 30 år sedan woro wårarne wida tidigare än sedan, så at kornet ofta såddes i början af Maj, och än längre tillbaka den 20 och 30 April, t. ex. åren 1700, 1750, 176 och 1779.

Skörde-tiden inträffar i början af September, äfwen något förr ibland, då warmen warit ihållande; men så händer äfwen at October måste till skörd anwändas, sedan nattfrosten förderfwat hela grödan, hwilket skedde 1782, till och med på Frösön, och har det flere gånger sedan, dels händt, dels hotat och warit nära, såsom 1812, lförgätligt i långt bättre climat. Der är mer än et seculum sedan skörden kunde ske i Juli månad. År 1703 war händelsen sådan, ty kornet bergades moget den 23 Juli. Allt sedan har den skyndsammaste mognad warit år 1766, då skörden förrättades den 4 Aug. - Handskäran anwändes för korn och råg, men ärte roch studom hafra skördas med lia. Utom kornet, som dages på stång, 10 band i skylen, brukas hässjor åt öfriga säden.

Ombyte af säd och foderwäxter bör till större delen äfwen lyckas här, men har ännu icke kommit i tuföfning hos allmogen.

6:o. Ängs-skötseln är hufwudsakligen en årlig utwidgning genom röjningar och bränning af ris och skräp. Någon werklig odling mer än hafrelandet skor sällan, minst på slåttmyrorna, som utgöra största widden, och der förbättringen wore mest möjlig.

7:o. Misswäxt af säd upkommer oftare af mycken wäta än torka; emedan i förra fallet mognaden af kyliga wäderleken, som mycket regn medför, allt jemt förhalas, till dess frostnätterne fullborda olyckan. Utom det såkallade stora swartåret 1695, då en exempellös misswäxt skall hafwa inträffat, hafwa flera hårda år plågat orten, stundom ända til 4 af hwarje 10:tal, orsakade nästa ensamt af frost. Hwad angelägnare då, än wattusjuka jordrymders allmänna aftappande, hwarigenom faran endast och mest kan aflägsnas. Detta, under et öfrigt klokt idkadt jordbruk och utwidgad potates-odling, jemte anskaffade stora förråd af Islands-mossan, skall troligen finnas wara de bästa skyddsmedlen mot inträffande hungersnöd.

8:o. Pris på säd, matwaror och foder m. m. äro ännu för löpande året icke stadgade. Sista boskapsmarknaden bestämde likwäl kreaturspriset till 12 à 16 R:dr B:eo för en ko, och i proportion för smärre boskap. Hästpriset kunde knappast rönas, då dess höjd afsträcker nästan all handel i den wägen.

9:o. Boskaps-skötseln är i denna socken, en mindr eän i de flesta öfriga, icke så förmånlig, som den borde wara. Den dåliga boskapsrace som hålles, skall wid försummad ängs-skötsel, brist på förmånligt bete, eller dess för stora aflägsenhet, mente missförhållandet emellan antalet kreatur och winterfödan, aldrig kunna förkofras till den afkastning, som dess naturanlag bjuder. Utfodringen, grundad på blotta halmfodret, förtjenar knappt anföras, äfwen hwad smärre kreatur angår, som dessutom, hwad öfriga skötseln beträffar, sker förwändt. En hel reform derwid synes således nödig, men måste först börjas med allwarligaste foderökning, derest sjelfwa grundwalen för landtmanna-wälmågan skall bestå. År 1815 befans antalet af socknens kreatur wara: Hästar 135, Oxar 20, Kor 416, Ungboskap 160, Får 900. Samma tid war öppna jorden 580 tunnland och 5/8 deraf i säde. Gräswall, som skiftewis kunde sås, höll 65 tunnland, hwaraf 1/6 war sådd. (Jfr Quinquenni i Tabellen).

10:o. Ohyror äga wanligen i wårt climat ingen fortkomst. De finnas och alstras til en wiss höjd i tefnad, men öfwerwäldigas snart af inträffande fjällstormar och temperaturens hastiga ombyten. Deremot ske från sjelfwa fjällen periodiska utwandringar af lemming eller fjällmöss (Mus Lemmus), hwaraf hela härar wissa år anställa sina förder framåt bebodda landet, alldeles oberoende af hinder: de taga alltid kosan rakt fram, till ands och watten ömsom. År 1788 förtärde dessa skadedjur all gröda, förödde marken, och ökades hastigt till fruktanswärd mängd. De som intogo denna ö, hade passerat 3 mil af Storsjön, der de, innan landstigningen, för sin mängd bortskymde wattenytan i wikarne der de truppade i land. Ehuru dessa möss mycket ombragtes af hundar, lekattor eller hermeliner (huskatter ledsnade wid mängden), kunde endast naturen förstöra dem i massa, hwilket skedde emot winter 1789. De hade neml. tagit winterqvarter under snöbetäckta jordytan likt mullwaden, hwarefter stark tö inföll, som bragte allt snöwattnet i ööpningen af deras tilhåll, hwilket genast derefter isades af allwarsam köld, så at de alla af denne inmurning fingo sin bane. De likna i storlek några weckors kattungar, bita i käppen hwarmed de retas, senfotade at fly, obenägne dertil, och förswara sig hellre; hafwa et eget obehagligt läte, yngla ofta, och de från 6 till 8 ungar i sänder; skinnen äro wackra, och skina med gula och swarta ränder. De förtära säd och gräs ömsom.

11:o. Fisket idkas oaktadt widsträckt strand, med ringa förmån. Silk är allmännaste slaget, men den är mager och håller stundom binnikemask med lif, äfwen efter kokningen, om den skett hastigt och ofullkomligt. Redskapen af not, nät och långref kan knappt underhållas af fångsten. Lake, harr, aborrar, gäddor och laxöring finnas äfwen i Storsjöwattnet, men minst wid Frösölandet.

12:o. Stenbrott finnes icke til annat behof än kalkbränning; kalk brännes likwäl sällan till husbehof; den köpes från nästa socken Norderön (som äfwen är kringfluten af Storsjön), der stenslaget är mer alättbrändt och mindre kiselhaltigt. Priset är nu 1 R:dr B:eo per tunna, ehuru stenförrådet kan räcka o sekler, men weden måste föras från långt afstånd på fasta landet.

Tegeslageri och färgeri finnas i Slandrom - Det förra för murtegel är ny inrättning.

Tjärubränning idkas studom till husbehof.

Slöjder förrättas icke nog för eget behof, och måste derföre utsocknes i wissa fall derom anlitas.

13:o. Landtmanna-göromål öwfer wintern uptaga mesta tiden med långwäga wedkörslor, tröskning, mest med slagor, och foderhämtning från utslåtter på afradslanden, 1 à 2 mil aflägsna. De hemmansåboer, som hafwa dessa förnödenheter närmare, sysselsätta sig med smärre smiden af spik och nubb m. m., som öfwerföres till Norige wid deras resor efter sill och torrfisk. Strömmings och salthämtning från Sundswall uptager dessutom betydlig tid med ökad förlust, då den farande sällan kan medföra någon gårdsproduct i utbyte, hwilket ytterligare wisar huru långt under medelmåttan hemmansbruket i närwarande skick sig befinner.

14:o. Inre hushållningen. Förhållandet dermed är, i följd af hwad redan är anmärkt, like wacklande som den yttre, warande allmänheten i behof af förbättringar i hwarje gren deraf, hwilket den synbart sig företeende knappa utkomsten påkallar.

Detta sakernas läge härleder sig mera från förtroendet till lönlösa wanor, än af egentlig owerksamhet: tvertom saknas icke fliten, mon den gör ringa framsteg, irrar slumpwis, utan säker plan och utan kännedom af rätta wägen til målet. Med saknad bildning i sina yrken, skall landtmannen således sent kunna afskudda fördomar, som ännu fjättra dess industri.

Underwisnings- och upfostrings-anstalter bestridas inom hwarje hushåll så godt de fårmå.

Trivial-Skolan, som här har sin plats med en widsträcktare åsyftning för hela länet, begagnas och obetydligt af socknens ungdom.

Folkets sedlighet kan i det hela icke klandras. Ställets insigtsfulle och nitiske religons-lärare lofwar ock den lyckliga utsigt, at rätta grundwalen för sann upplysning, för dygdewandel och för medborgerlighet, blir inom socknen mer och mer befästad.

Af inträfffande olyckor äro frostskador wid sädesodlingen de allmännaste. Sistl. år ledo wissa byar kännbar olycka, likwäl af helt annan orsak. Det war nem. hagel, som nästan i grund förstörde deras åkrark, och gjorde behofwet af understöd desto större, som gammalt sädesförråd hwarken ägdes, eller kunde köpas af andra. Genom anmälan i tidningarne erhölls också, från flera håll i riket, någon undsättning i penningar.

Socknens folkmängd utgjordes år 1815 af 837 personer af alla stånd, kön och åldrar, och då denna folknummer jemföres med utrymmet som ansatts wara 4 mil (moment 1), så belöper på hwarje omtrent 200 persone. År 1769 war antalet 658 personer, således på 46 år tillkommit endast 179; men 3:ne krig med sina förödande fältfebrar, sårdeles 1789, den tidens härjande koppor och stundom rödsot, har medtagit flera människor, än samma tids folkökning kunnat ersätta.

Folkets helsosamma tillstånd är redan anmärkt, äfwen som orsaken til dess sena höjning i wälmåga.

Vaccinationens framgång har icke förfelat, och hwad veneriska smittan angår, så lofwar standes Curhus-inrättning slutligt unrotande deraf, äfwen från denna socken, der sådan landsplåga ännu sig minst wisat.

15:o. Sogarne i denna socken finnas wäl för sin insrkäntka rymd wara med hushållning wårdade, men huriwida detsamma kan sägas om afrädslandens, det beror på en närmare kännedom, som för aflägsenhet ännu icke äges."

https://www.fornskrift.se/pdf/jlfs7.pdf (Sockenbesrivningar fråm Jämtland och Härjedalen 1818-1821 Insända till Jämtlands lans kungl. Hushållningssällskap.)

https://www.ksla.se/wp-content/uploads/2012/06/kap_02.pdf

https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:770442/FULLTEXT01.pdf