no image

Vreta kloster - Vreta Abbey

Privacy Level: Public (Green)
Date: [unknown] [unknown]
Location: Östergötland, Sverigemap
This page has been accessed 419 times.


This is a page for collecting info about Vreta kloster/abbey in Östergötland, Sweden. My hope is that it will be a place to gather/list the noble families who donated to the abbey so it can be of use for genealogical research as well.

Övriga namn på klostret - Other names of the Abbey; «S. Maria de Vretis», «Monasterium sanctimonialium ord. cisterc. Vretis», «fruklostret som kallas Vreta».

Alternativa stavningar/Alternate spellings; Wreta, Wretom.

Contents

På svenska

Vreta klosterruin omfattar i sin helhet en stor yta, med komplicerade lämningar. Nyare men begränsade arkeologiska undersökningarna visar på stora brister i det äldre undersökningsmaterialet.

För nunnornas/systrarnas antal i klostret inom orden verkar ca 30 stycken vara en "rekommendation". Ett påvligt sändebud uppräknar abbedissa, priorissa, subpriorissa och 29 nunnor.[1]

Genom att donera till klostret köpte man sig ofta också en gravplats i dess kyrka för sin familj/ätt. Det är dock omtvistat om Inge d.ä. och hans maka verkligen är begravda i Vreta eller om de möjligen finns i Varnhem. Se mer info nedan under "Gravar".

Cisterciensklostret grundades av kung Karl Sverkersson 1162. Hans hustru, Christine Stigsdatter (Hvide) sägs ha anslutit sig till klostret ett par år efter hans död 1167. Redan dessförinnan fanns ett kloster på platsen, vilket framgår av en bevarad donatorslängd, där det omtalas att kung Inge d ä och hans hustru Helena skänkte jord till ett kloster i Vreta. Eftersom kung Inge dog redan 1110 bör klostret ha inrättats omkring sekelskiftet 1100, och utgjorde sannolikt en benediktinsk kommunitet. Av donatorslängden framgår vidare att den Stenkilska familjen haft ett koncentrerat jordinnehav i det som senare blev Vreta kloster socken. Med stor sannolikhet har huvudgården legat i Vreta, möjligen i kyrkans närhet.[2]

I det rum i östra klosterlängan som en gång var parlatorium (ett samtalsrum där det är tillåtet att prata), finns en dubbeltrappa ner i marken med en sorts vattencistern i mitten. ”Cisternrummet” kallades det vid utgrävningen runt 1920 men efter den arkeologisk undersökningen 2006 har man kommit fram till att det där –redan innan klosterbyggnaden uppfördes – sannolikt har funnits en tidig kristen dopanläggning inrymt i ett eget hus, ett så kallat baptisterium, en dopkyrka. Även detta, precis som utformandet av Stenkilska gravkoret, är en för Skandinavien unik anläggning.

Klostret hade sitt eget sigill, se beskrivning nedan; [3]

"I detsamma intogs midten af en trebågie baldakin med trenne torn och spiror. Under denna baldakin satt jungfru Maria, åt hvilken klostret var helgadt. Å venstra armen höll hon sitt heliga barn och i högra en lilja. Kring kanten lästes: S. conventus see mariæ in Wretis. "

Askeby kloster i närheten av Linköping, Riseberga kloster i Närke och Solberga kloster på Gotland var dotterkloster till Vreta.

Förmodligen har det redan innan klostret och klosterkyrkan byggdes funnits en kyrka på platsen eftersom kristna gravmonument med ornamentik från 1000-talet har hittats på platsen.

År 1533 konverterade Gustav Vasa klosterkyrkan till en luthersk sockenkyrka.


Bortrövande av nunnor

Kulturarv Östergötland kan man bland annat läsa om de tre medeltida ballader (förmodligen 1300-tal), som handlar om enleveringar av förnäma jungfrur ur Vreta kloster. Det första ska ha inträffat 1210, då Sune Folkesson av Folkungaättens bjälbogren rövade bort Helena Sverkersdotter, som var drottningens syster. Östgötalagmannen Lars Petersson enleverade 1245 Helenas dotter, Benedikta Sunesdotter och 1288 rövades dennas dotter Ingrid Svantepolksdotter bort av Folke Algotsson, son till Västergötlands lagman Algot Brynjolfsson. De två sistnämnda brudroven är nämnda i Skänningeannalerna från 1290-talet, men i fallet 1288 uppger annalerna att det var från Lindö utanför Norrköping som skandalen iscensattes.

Donationer till klostret

  • Inge Stenkil d.ä. och hans hustru Helena är de första donatorerna då de sägs ha varit med och grundat själva klostret, de skänker jord till klostrets försörjning.
  • 1162 donerade kung Karl Sverkersson Vreta kungsgård till klostret. Kungens syster Ingegerd Sverkersdotter sägs bli klostrets första abbedissa och skall ha styrt det framgångsrikt under 40 år. Kungens hustru, Christine Stigsdatter (Hvide) sägs ha anslutit sig till klostret ett par år efter hans död.
  • Birger Jarls broder Bengt skänkte 1269 gården Bro (Dipl. Suec. 541) hans brorson Filip ett hemman, hvilket fadern, Elof, utbytte mot tvenne kvarnar, och en del af en skog ( l.c. 891.), jarlen själf stadfäste sin fränka Ulfhilds gåfva af Hultkil 1265 (l.c. 500)
  • Magnus Ladulås ihågkommer i sitt testamente Vreta liksom andra kvinnokloster med 3 mark; hertigarne Erik och Valdemar testamenterade Vreta 20 mark.
  • Ingrid Svantepolksdotter - Den 9 mars 1321 är fru Ingrid i Vreta och uppgör där ett nytt testamente. Till Vreta kloster gifver hon sitt gods Tegneby hela och i Ytter Tuna 6½ attung för sina synders förlåtelse; till kyrkans prydnad gifver hon en silfverask med reliker, all prydnad till ett kapell, nämligen hel altarprydnad samt präst- och diakondräkter. Troligen upprättade fru Ingrid detta testamente vid sitt inträde som nunna i klostret.

Note: Attungen (och delar av den) var i Östergötland en beskattningsenhet för fastigheter. Under den senare medeltiden förlorade denna indelning av jorden sin betydelse och avlöstes av sättungen som enhet för beskattningen. Källa;Wikipedia, Östergötland



En lista av "Vreta klosters frihets- och skyddsbref" kan man hitta här; https://sv.wikisource.org/wiki/Vreta_kloster:_Styrelse

Se även Donationer för gravar nedan.

Gravar

Möjligen bör informationen om familjegravar inne i själva kyrkan flyttas, kanske separata sidor för varje gravkor som man kan länka till här? (eller så kanske de kan vara del av en sida för själv kyrkobyggnaden, Vreta klosterkyrka?)

(Kyrkans utformning med västtorn pekar på att det rör sig om en kungs- eller stormanskyrka. I tornet fanns en emporläktare där de prominenta kunde följa gudstjänsten i avskildhet.)

Stenkilska gravkoret

Det som numera kallas för det Stenkilska gravkoret (tidigare Ragnvald Knaphövdes gravkor) är något helt unikt, det är fyrkantigt utvändigt, runt inuti, krönt med en kupol och liknar ingen annan byggnad i hela norra Europa. Det verkar ha hämtat inspiration från södra Italien, Turkiet eller Syrien. Inge den äldres hustru Helena sägs vara första kända kvinnan i Sverige med ett grekiskt namn, kan hon vara anledningen till detta ovanliga gravkor?

Det är även byggt som ett relikrum, det finns ett litet fyrkantigt fönster (hagioskop) i västra muren där man utifrån kunde se in i gravkoret, man behövde alltså inte gå in i kyrkan. Har det byggts som ett gravkor eller har syftet för byggnaden ursprungligen varit att härbärgera en relik? En relik som hör samman med Helenas ursprung (vilket möjligen skulle förklara utseendet på byggnaden) eller kanske ett lokalt helgon? Det fanns fler såna än man kanske tror, som aldrig kommits ihåg utan fallit i glömska under tidens gång. Det finns ett altare öster, mitt på golvet en kenograf (som är en "skengrav" eller gravmonument rest till minne av avliden person vars kvarlevor gått förlorade eller gravsatts på annan plats) som tillkommit på 1500-talet. Målningarna i gravkoret påminner för övrigt om de romanska målningarna i Kaga som ligger bara ett par kilometer från Vreta.

På 1910- och 1920-talet gjordes arkeologiska undersökningar och man hittade medeltida gravar under kapellets golv. Då undersöktes fyra stenkistor som innehöll nio gravlagda individer.

Den förste som gjorde en analys av benen var osteologen C.M. Fürst som gav ut en bok om gravarna 1922. Han kunde konstatera att benen hörde till både män och kvinnor och även barn. Några ben påvisade sjukdomar och skador, andra indikerade ovanligt långa individer.

Naturligtvis påbörjades debatten om vilka det kunde vara som låg begravda och den pågår ännu i modern tid. Föreslagna personer är kung Inge d.y. och drottning Ulvhilde, ytterligare förslag är Inge d.ä.och hans hustru Helena samt Inge d.ä. son Ragnvald och övriga släktingar till Inge d.ä. Man är dock överens om att det är medlemmar av den Stenkilska ätten som ligger begravda.

Nyligen har Markus Lindberg gjort en ny granskning av de äldre undersökningarna, och presenterat en ny tolkning som passar väl med Ahnlunds artikel kring Vretas äldsta donatorslängd (Lindberg 2004; Ahnlund 1945). Kortfattat innebär denna nya tolkning att gravkoret är uppfört över kung Inge d ä’s son Ragnvald, vilken dog före fadern, samt att Inge d ä och hans hustru Helena båda ligger begravda centralt i gravkoret.[4] Detta skulle alltså innebära att gravkoret faktiskt är uppfört som den Stenkilska kungafamiljens gravkor och att det är byggt senast 1110.

Textilfragment funna i de sista gravanläggningarna indikerar importerade textilier av hög kvalitet. De kan ha tillhört den kvinna i 50-årsåldern som begravts närmast golvet och ovanpå de andra gravarna, förmodligen någon gång på 1200-talet. Men de kan lika gärna va varit från den man vars enstaka ben har begravts i en av de närliggande stenkistorna, de kanske till och med kunna höra till någon del av den litrugiska dräkten vilket skulle kunna indikera att det är en biskop som ligger begraven där.[5]

Erik Dahlberg kallar i sitt arbete koret för "Ragwaldi Suecorum Gothorumque Regis Conditorium in Templo Wretensi Tumulus Regis Ragwaldi in Templo Wretensi" vilket översatt från latinet betyder "Svea- och götakonungen Ragnvalds gravkor i Vreta kyrka. Konung Ragnvalds gravsten i Vreta kyrka". Detta syftar på Ragnvald Knaphövde och inte Inges den äldres son Ragnval. Bildlänk till gravyren från 1693

Värt att notera är att sekreterare Rasmus Ludvigsson, som på 1500-talet fick uppdraget att rista in texterna på kenotafen och monumenten, förmodligen missuppfattade en del av de medeltida uppgifterna han fick att arbeta med (då det tex inte är sannolikt att Ragnvald Knaphövde begravts i Vreta).

Övriga gravar

Enligt boken om Vreta Kloster av Wågman[6];

Ännu efter reformationen sökte en förnäm kvinna sin sista hvila i det utdöende klostret. I koret midtför altaret ligger en grafsten med Bielke- och Leijonhufvudska ätternas vapen samt kring kanten följande inskrift: «her ligger begrafven salige fru Anna erikx dotter axel erickssons hvilken i christo afsomnade anno domini mdxl.» Vården förvarar minnet af Anna Leijonhufvud, gift med Gustaf Vasas vän riksrådet Axel Bielke och syster till konung Gustafs gemål Margareta Leijonhufvud samt farmoder till drottning Gunilla Bielke.
Äldre författare öka denna grafförteckning med många lysande namn. Borenius vet att uppgifva, enligt Messenius, såsom här jordade tvenne söner till den äldre Sverker, Alf och Burislev, och en den yngre Sverkers dotter, Ingegärd, samt med ärkebiskop Spegel till hemulsman konung Valdemar (Birgersson) och hans gemål Sofia, tvenne hertigar Ragvald och Johannes, söner till danske konungen Nils, Sverker den yngres dotter Ingrid m.fl. (Borenius anf. st., sid. 41-43). Uppgifterna äro ej alls eller högst illa bestyrkta, stundom beroende på uppenbara misstag och osannolikheter; de lämnas säkrast i sitt värde utan att vid dem fästa afseende. Sannolika är uppgiften, att herr Svantepolk Knutsson, lagman i Östergötland och klostrets store välgörare, är här begraven vid sidan af sina döttrar, abbedissorna Katarina och Ingrid samt nunnan Ingegärd (Den sistnämnda bestämde dock 1315, att hon ville begrafvas i Linköpings domkyrka).

Boken säger också om Sune Siks gravvård;

Det synes högst ovisst, om en son till kung Sverker funnits, som burit detta namn. Däremot befinnes en senare verklig Sune Sik och hans släkt hafva stått i förbindelse med klostret och 1297 stadfästat en gåfva till det. Troligen är det denne Sune Sik, som jordats inom klostret och senare gifvit uppslag till traditionen.
Tilläggas må allenast, att efter cisterciensernas sed endast konungar, drottningar och biskopar fingo begrafvas i kyrkan, klosterföreståndarne jordades i kapitelhuset, den öfriga klostermenigheten i gången till yrkan; dock lärer man häri som i annat med tiden något lossat på banden.
Öfver de i klostret begrafna lade man hällar med inskrift; detta framgår af en ännu kvarvarande sådan öfver en i öfrigt okänd klostermedlem. Den är af kalksten, aflång och har i kanten en nu oläslig inskrift; mot ena ändan är ett kors uthugget med en ring i midten och därutom en större ring, hvari läses: «obiit soror maria MCCCXII IIII kal. maji.» (syster Maria dog 1312??) Denna är kyrkans enda säkra minnesvård från katolska tiden; troligen finnas äfven andra men med längesedan utplånade inskrifter.

På kyrkans södra sida finns också ett gravkor från 1200-talet. Vem eller vilka som vilar i detta gravkor är dagens forskare inte säkra på. Det kallas dock sedan länge för Magnus Nilssons gravkor.

Det finns även andra, mindre iögonenfallande gravkor, t ex det Koskull-d´Albedyhlska åt sydost.

Ett mera sentida gravkor, byggt i barockstill 1663, hör till den adliga ätten Douglas på Stjärnorps slott. Det består av fem synliga och praktfulla kistor och förutom dessa så skall koret, med tillhörande krypta, innehålla totalt 53 begravda i kistor och urnor.

Det anses att kyrkan rymmer fler medeltida kungagravar, okänt vilka kungar dock. De kungakronor och hertigkronor som hänger över gravmonument tillkom på 1500-talet då tydligen Konung Johan III intresserade sig för Vreta.

Värt att notera är att sekreterare Rasmus Ludvigsson, som på 1500-talet fick uppdraget att rista in texterna på kenotafen och monumenten, förmodligen missuppfattade en del av de medeltida uppgifterna han fick att arbeta med (då det tex inte är sannolikt att Ragnvald Knaphövde begravts i Vreta).

Söder om kyrkan skall den gamla kyrkogården med biskopsgravarna finnas.

Då ett VA-schakt grävdes genom klosterområdet 1988 gjorde Östergötlands länsmuseum en arkeologisk undersökning vilken resulterade i fyndet av ett 60-tal gravar, belägna direkt öster om koret och klostrets östra länga, i kapitelsalen samt i korsgångarna.


Donationer för gravplatser

Namngivna i boken om Vreta Kloster av Wågman;

  • Lagman Folke Karlsson i Värend ville begravas i Vreta, ifall han dog i Östergötland, eljest i Nydala, och gaf till Vretaklostret 1282 sin gård Eneby. Orinalkälla enligt boken; Dipl. Suec. n:r 742. Han var lagman 1276-85; vapnet: en vinge.
  • Frälsemannen Nils Pyting och hans hustru, klostrets frikostiga gynnarinna Margareta Johansdotter
  • Riddaren Ulf Håkanssons hustru Katarina Brynjolfsdotter testamenterade sina gods i Saljuryd i Eksjö socken för grafplats i klostret år 1338 (Anf. st. n:r 3368).
  • Nils Petersson i Rakaro, af adlig börd (vapen: en flygande skäkta), gaf 1360 för sin och hustruns grafplats 2 attungar i Kölbäck och all sin fastighet i Bankeberg ( Riksarkiv. Pärmebr. n:r 477).
  • Håkan Jonsson (vapen: 4 spetsar från sidan) gaf 1369 en hel mängd gods i Kind, och hans änka Margareta Johansdotter (vapen: sjuuddig stjärna) gaf jord till klostret för sin käre husbondes, Johan Rabeens, själarykt och lägerstad 1408 samt utlofvar ytterligare gåfva för sin egen, sin förre man Ulfs och sin son Dans själarykt och lägerstad ( Dipl. Suec. Ny följd n:r 973).
  • År 1350 gav Värends lagman, Magnus Karlsson, för sin syster Ingeborgs begrafning 100 mark penningar och pantsatte för summan sina gårdar Hög och Ugglesäter i Värmland ( Dipl. Suec. N:r 4526).

Ovanstående personer hafva varit af mera framstående samhällsställning eller åtminstone af adlig börd, och gifvetvis var det sådana, hvilka förnämligast kunde räkna på hedern af begrafning i klostet. Men sådan förunnades äfven ringare folk.

  • En Thorund Anundsdotter gaf 1369 2½ attung i Gridby i Rakerö socken för lägerstad (Riksarkiv. Pärmebr. n:r 889).
  • Katarina Sunadotter 2 attungar i Västrusa 1354 (Dipl. Suec. n:r 3680)
  • En Sune Håkansson hade ej förmått gifva mer än 1 attung i Biærglösa för sin och sina barns grafplatser samt som ingift för dottern Elin (Riksarkiv. Pärmebr. 2854).
  • Alver från Fallsberg anslår blott 1/6 attung samt hälften af sina rörliga ägodelar för grafplats åt sig och hustrun samt förbehåller sig tillika dispositonsrätt för lifstiden samt att, ifall han dör först, hustrun skall af klostret njuta kläder och underhåll (Dipl. Suec. n:r 1374).

Abedissor

Alla abedissor i Vreta är inte kända men några verksamma under åren 1164-1538 är;

  • Ingegerd Sverkersdotter av Sverige (1164-1204). Klostrets första förestånderska, kallad priorissa "afled år 1204 efter att hafva styrt klostret i 40 år" ( Linköp:s Domkyrkas Reg. se Linköp:s Biblioteks Handl. I p. 91).
  • Cecilia (omnämnd under 1216-1222) kallad priorissa. Nämnes i ett bref af konung Johan Sverkersson (Dipl. Suec. 160). Möjligen är hon samma Cecilia, som ännu 1237 styrde klostret; möjligen äro här olika personer med samma namn (Dipl. Suec. 295)
  • Katarina nämnd som abbedissa 1248
  • Chatarina/Katarina Svantepolksdotter, vigd till abbedissa 1289 så ovanstående Katarina är inte samma person. Lämnade värdigheten 1323, död 1329. Utttryckligen säges, att hon var klostrets 7:e abbedissa (Link. Domk:s Reg. i Lkpgs. Bibl:s Handl. I p. 91)
  • Ingrid Svantepolksdotter (1323-1344). Den förras syster och efterträderska. Visst är, att hon i mars 1322 tillhör systrarnas krets, där hon redan är en så betydande person, att hon i ett bref nämnes särskildt näst efter abbedissan (Dipl. Suec. 2326). När systern följande år nedlägger sin värdighet, är Ingrid klostrets styre under titeln «defensatrix» men kallas redan i okt. 1323 abbedissa (l.c. 2425, 2426). Ännu i febr. 1344 innehar hon denna befattning, men i juli samma år har hon lämnat den (l.c. 3760, 3811). Hennes inflytande fortfar dock att vara stort, och 1350 står hon i spetsen för klostret, förmodligen efter abbedissans död; hon kallar sig då «quondam abbatissa» ( l.c. 4616).
  • Kristina Karlsdotter (1344-1350) Var abbedissa i juli 1344 och ännu 1350; afled troligen sistnämnda år före september, då i ett bref af denna månad hon ej nämnes, men ej heller någon annan abbedissa (Dipl. Suec. 3811, 4552, 4616).
  • Ingrid, var abbedissa 1366 (Riksark:s Pärmebr. 701)
  • Cecilia, omnämnd 1381 ( l.c. 1575)
  • Margareta/Märeta, innehade sysslan åren 1393 och 1399 (Riksark. Pärmebr. 2677, 3000. Silfverstolpes ant.)
  • Elin Bruddadotter, abbedisssa, nämnd åren 1413, 1414, 1417. Hon återvann åt klostret genom räfstetingsdom flera gårdar, dem Esbjörn Djäkn afhändt det; äfven slöts under hennes styrelse förlikning i den långa tvisten om Håkan Jönssons testamente. (Dipl. Suec. Ny följd: 1846, 1900, 1901, 2312, 2313).
  • Ingegerd var abbedissa 1444 och 1446. Under hennes tid ingicks förlikning mellan Vadstena och Vreta kloster om godsen i Lägerbobygd efter 50-årig fejd (Handl. i Riksarkiv.; Rääf: Beskr. öfver Ydre I: p. 249).
  • Elin Nilsdotter var abedissa 1465 (Boren. l.c. p. 30.)
  • Ramborg abbedissa 1474 (Handl. i Riksark., Silfverstolpes ant.)
  • Kristina, nämnd 1486
  • Sigrid Botholfsdotter Nämnes redan i oktober 1513 abbedissa men invigdes enligt Linköpings domkyrkas Registratur den 5 febr. 1514. Var klostrets sista abbedissa, utan tvifvel en duglig och ansedd kvinna. Gustaf Vasa behandlade henne med mycken hänsyn, och under några år efter Västerås recess innehade hon såväl Vreta som Askeby kloster mot afgäld till kronan. Hon afled 1538 (Vreta Kloster av Wågman).


Se Category:Abedissor,_Vreta_kloster och tydligen även Category:Abbesses,_Vreta_Abbey

Övrig namngiven personal och nunnor

Nästan samtliga "innehafvarne af Linköpings biskopsstol visade sig såsom klostrets nitiska rådgifvare, hjälpare och beskyddare", läs mer här; https://sv.wikisource.org/wiki/Vreta_kloster:_Styrelse

År 1474 har klostret en «ämbetsman», Sven Clementsson, som utför dess rättssaker vid domstol, och en Ingemar har 1479 samma uppdrag.
Riddaren Magnus Gren är klostrets ombud 1446 vid den stora förlikningen med Vadstena kloster (Rääf: Beskrifning öfver Ydre härad I s. 249)
när klostret 1322 råkat i betryck och nödgats fatta det hårda beslutet att sälja en gård, äro själfva drotsen Knut Jonsson och östgötalagmannen Bo Nilsson rådgifvare och vittnen (Dipl. Suec. N:r 2326) som vittne underskrifver 1285 ingen mindre än drottningen (l.c. n:r 889).
Biskop Lars klostrets rätt i försvar och förbjuder 1297 domhafvanden i Skeninge att upptaga ett tvistemål angående en gård, som nunnan Ingrid Digræ gifvit klostret; målet var nämligen förut afgjordt (Dipl. Suec. n:r 1209).

Nunnor i Vreta kloster; https://sv.wikisource.org/wiki/Vreta_kloster:_Klosterpersonalen


Ödeläggelse

Rubriken syftar till att samla info om de år då klostret tex brunnit och nya donationer behövs för dess återställande.

Ca 1248 Den stora eldsvåda, som något år före 1248 härjade klostret var förödande. Man började då på nytt uppföra husen och kyrkan, "med stor omkostnad" påstår legaten Vilhelm av Sabina - "40 dagars aflat åt dem, som med gåfvor understödde byggnadsverket, en förmån som af en senare legat, Guido, utsträcktes till 100 dagar". Först 1289 var kyrkan färdig till invigning och byggnaderna var nu väsentligen byggda av kalksten (klostret ägde egna stenbrott i sin närhet).

1432 "Ånyo timade en vådeld, om hvilken intet närmare är bekant, och S:t Georgs dag den 23 april 1432 afbrann klostret för tredje gången. Klosterhusen fingo härefter det skick, hvari de väsentligen bibehöllo sig till medeltidens slut."



In English

General info

Donations

Burials

Abbesses


Sources

  1. Book: Vreta Kloster av Frans Oscar Wågman, utg. 1904. Såsom förut är anfördt, bodde i klostret, utom systrar och noviser, personer, hvilka utan aflagdt klosterlöfte, sökt sig där en fristad, vanligen för att i stillhet tillbringa sin ålderdom, erhålla andlig och lekamlig vård samt fridfullt sluta sina dagar. I ersättning lämnade de åt klostret större eller mindre andelar af sin egendom. Klostret var således äfven ett slags sjuk- och ålderdomshem.

    Allmän info

    Vreta kloster var ett nunnekloster i Östergötland, verksamt på från ca år 1100 fram till 1580-talet. Det låg i nuvarande Vreta klosters socken i Linköpings kommun, intill tätorten Berg. Idag återstår en delvis rekonstruerad ruin och klosterkyrkan, Vreta klosters kyrka. Från början var det benediktinskt men från1160-talet var det ett nunnekloster av cisterciensorden. Vreta kloster hade kontakter med närliggande Linköpings domkyrka.

    Man är idag relativt säker på att klostret anlades av kung Inge den äldre, förmodligen någon gång runt år 1100. Inges drottning Helena kom efter kungens död att gå in i klostret.<ref> [http://historiska.se/upptack-historien/artikel/tygrester-kastar-nytt-ljus-pa-vreta-kloster-2/ Historiska Muséet, Stockholm]</li> <li id="_note-1">[[#_ref-1|↑]] https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=726634 Riksantikvarieämbetet, UV ÖST RAPPORT 2007:60] Fullständig källreferens; I Erik Lundbergs fotspår : klosterköket, parlatoriet, Stenkilska gravkoret och ett (o)möjligt baptisterium : Vreta klosters klosterområde och kyrka : RAÄ 50, Vreta kloster församling : Linköpings kommun, Östergötland : arkeologisk undersökning, murversdokumentation och antikvarisk kontroll 2005-2007 / Göran Tagesson. Tagesson, Göran (Författare), Linköping : Avdelningen för arkeologiska undersökningar, Riksantikvarieämbetet, 2007 66 s. Serie: Rapport / UV Öst, [ISSN: 1404-0875 ;] Nr 2007:60 Riksantikvarieämbetet. UV Öst </li> <li id="_note-2">[[#_ref-2|↑]] [http://runeberg.org/osterlex/2/0371.html Book: Historiskt, Geografiskt och Statistiskt Lexicon öfver Östergötland av Anton Ridderstad, Norrköping 1875-1877.]</li> <li id="_note-3">[[#_ref-3|↑]] https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=726634 Riksantikvarieämbetet, UV ÖST RAPPORT 2007:60]</li> <li id="_note-4">[[#_ref-4|↑]] http://historiska.se/upptack-historien/artikel/tygrester-kastar-nytt-ljus-pa-vreta-kloster-2/ Historiska Muséet, Stockholm]</li>

    <li id="_note-5">[[#_ref-5|↑]] https://sv.wikisource.org/wiki/Vreta_kloster:_Klosterbyggnaderna</li></ol></ref>

Länkar - Links





Collaboration
Comments

Leave a message for others who see this profile.
There are no comments yet.
Login to post a comment.