Jan Andersson (1814 - 1847)

Born 29 Apr 1814 in Åsen, Ovansjö (X), Sverige

Ancestors

Died 1847 at about age 32 in Bishop Hill, Henry, Illinois, USA

Biography

Jan was born in 1814. He is the son of Anders Göransson and Margta Andersdotter.

I husförhörslängden antecknat att han kallade sig "Göransson" ^[1]

En halvbror till Zakarias Göransson hette Järnis. Han var son till Anders Göransson i dennes första gifte. Järnis var född 1814. På hösten 1845 gjorde han bekanskap med sekteristen Erik Jansson från Biskopskulle i Uppland. På den tiden reste upplänningarna omkring i bygderna och sålde vetemjöl. De sökte då upp kyrkvallarna, där de gjorde affärer med kyrkfolket under söndagarna. Under uppehållet i Ovansjö bodde Erik Jansson hos Per Ers i gäststugan. Han fick dela säng med Järnis. Den natten sov ingen av de båda männen. De voro inbegripna i ett samtal, som skulle bli avgårande för Järnis. På morgonen var han fullständigt överens med Erik Jansson. I Per-Ersgården var man mycket emot, att Järnis anslöt sig till sekten. Men det stod ej att ändra. Följande år reste han med de andra anhängarna till Erik Jansson till Amerika. Färden över havet var mycket besvärlig. Järnis blev under den resan så förstörd, att han aldrig mera blev fullt återställd.
Gamla ovansjöbor ha berättat, hur Erik Jansson ofta hade predikostunder i Per Ers nystu. Mycket folk kom då tillstädes och många blevo gripna av hans ord. Anders Göransson, far till Järnis, var en varmt kristen manniska. Han tog ofta hem kolportörer, som hade predikostunder i hans hem. Bland dess predikanter märkas Uhrus från Ockelbo, Sjögren från Hamrånge och kusinen Göran från Färmuren. ^[2]

I husförhörslängden finns följande noteringar "Till Norra Amerika 1846. Död 1847 enl Bref från Amerika. Villad af Erik Jansson" ^[3]

Jan Andersson, b in Åsen Ovansjö April 29, 1814, s Anders Göransson, part mine owner (bergsman) and Margta Jansdotter. he received pp in Gävle June 16, 1846. A devot Erik Janssonist, he died in the U S in 1847 according to a notice in Ovansjö AI book. ^[4]

Från Åsen, Ovansjö till Bishop Hill åkte också Jan Larsson (Åsen nr 2) samt Åke Olsson med hela sin familjer.

Erik-Jansismen i Ovansjö. Av Aug. Grane. (1925) ^[5]
I början av 1840-talet var det oro i sinnena inom Ovansjö- och Järbobygden. En upplandsbonde vid namn Erik Jansson, vilken under sken av att var gårdfarihandlande reste omkring i Dalarne, Hälsingland och Gästrikland, uppträdde som ny lärostiftare. I de gårdar, där han tog nattkvarter, höllos religiösa sammankomster, varvid Erik Jansson med mycken djärvhet och skicklighet utvecklade sina lärosatser. Han synes ha ägt förmågan att riktigt hänföra sina åhörare. Med citat ur bibeln bevisade han, att människan genom tron omedelbart uppnår syndfri fullkomlighet. Så småningom utger han sig själv för en gudasänd profet, genom vilken Guds ande talade. Hans ord blir därför likställda med Guds ord och han själv ofelbar. De trogna äro lika syndfria som Gud själv, men trogna äro endast de, som tro på Erik Janssons förkunnelse; alla andra äro fördömda. De allmänt lästa uppbyggelseskrifterna av Luther, Arndt och Nohrborg, vilka Erik Jansson själv i yngre dagar flitigt nyttjat, fördömas, och han uppmanar sina anhängare att göra sig kvitt dessa avgudar. Ävenså förbjuder han dem att besöka den allmänna gudstjänsten.
I några småskrifter, däribland en katekes, uppställd i frågor och svar, utvecklar han sin lärouppfattning. Trots prästerskapets varningar mot villfarelsen och trots kronobetjäningens vaksamma öga utbreder sig rörelsen och sätter sinnena i brand.
Huvudkvarter i Ovansjö hade Erik Jansson i en gård benämnd "Humlans" i Ås fäbodar. Bonden i gården fick undergå offentlig kyrkoplikt men utan resultat. När Erik Jansson kom till socknen, samlades de trogna hos Humlans. Dit kommo de från vitt skilda byar, och , för att undgå förföljelse och uppmärksamhet, samlades de inom lyckta dörrar.
En bergsmanshustru från Överbyn i Järbo, som var gripen av rörelsen, lämnade hemmet och begav sig till en dylik sammankomst i Ås fäbodar. Mannen spände för hästen och åkte efter för att taga reda på hustrun. Efter hårdnackat motstånd blev han insläppt i samlingslokalen. I vredesmod fattade han hustrun i håret och ledde henne ned till den förbliflytande ån, Dalforsen, med yrkande, att hon skulle visa prov på sin syndfria fullkomlighet genom att gå på vattnet.
Flera av de förvillade voro religiöst intresserade, innan de slöto sig till Erik Jansson. Så t.ex. hade en korpral i Vreten, Järbo, en rätt stor samling flitigt nyttjade uppbyggelseböcker. Då han på Erik Janssons befallning, skulle göra sig kvitt avgudarna, bad hans syster, som var gift i Djupdal, att han skulle skänka böckerna till henne. Men under förklaring, att han ej önskade henne något så ont, brände han hela samlingen en söndag mitt under gudstjänsten. Några större bokbål, som fallet var i åtskilliga hälsingesocknar, ha dock icke förekommit i Ovansjö.
Vid utvandringen till Bishopshill i Förenta staterna år 1846 medföljde från Ovansjö inalles 23 personer. De utgjorde såväl hela familjer som enstaka familjemedlemmar. I kyrkboken står antecknat: "Villad av Erik Jansson". Om en fjortonårig flicka från Hagmuren står antecknat, att hon rest utan faderns medgivande. Modern var dock villad, och efter två år var även fadern vunnen, så både far och mor reste efter till Amerika.
Under 1847 synes ingen utvandring från socknen ha ägt rum, men 1848 avreste åter 11 personer av samma anledning. Bland dessa var en femtonårig fördelstagareson från Åsen, vilken samma år deltog i nattvards-undervisningen.
Om resans svårigheter och emigranternas vedermödor i det nya landet vittnar kyrkobokens anteckningar, att av de 1846 avresta två dogo före framkomsten samt sex under första året i Amerika.
Naturligtvis blev en del av de villade kvar i hemlandet. En dagakarl under Västerberg reste från hustru och tre små barn. Kommen till Hälsingborg nåddes han av brev från de hemmavarande. Detta hade till följd, att han avbröt resan och återvände hem. Länge var han dock tungsint och grubblande samt forskade flitigt i bibeln. Så småningom återvann han dock lugn och sinnesjämvikt samt började som förut besöka kyrkan och även deltaga i nattvardsfirandet.
Den förut omnämnde bergsmannen från Överbyn synes ej ha fått någon fred för sin villade hustrus skull. År 1855 sålde han sitt hemman och reste med hustru och två döttrar. I Newyork råkade han i händerna på bedragare, som plockade av honom alla penningar, så att de alldeles utblottade kommo fram till Bishophill. Då var Erik Jansson sedan flera år död och kolonien redan i upplösningstillstånd.
Oberoende av den religiösa rörelsen hade Erik-Jansismen till följd, att emigrationen från våra trakter började. Under tiden 1848-1857 avreste nämligen från Ovansjö och Järbo utan att vara "villande" minst ett 70-tal personer till Amerika. Under de tre sista åren på 1850-talet förekom ingen utvandring, men under 1860-talet tog den åter fart.
Att den oro i sinnena, som Erik-Jansismen förorsakade, även levde kvar, sedan lärofadern lämnat landet, framgår därav, att då Evang. fosterlands-stiftelsen vid medio av 1850-talet började sin verksamhet med utsändandet av kolportörer, vilka i gårdarna höllo s.k. samlingar och bönemöten, möttes detta med misstänksamhet från många håll. Det var mest kvinnor, som besökte sammankomsterna. Då hände mången gång, att husfadern bestämt förbjöd dem att gå till mötena, ty det kunde vara Erik-Jansismen, som åter sökte tränga sig fram.

En översikt om Erik-Jansarna och deras emigration till Bishop Hill i Illinois i USA finns i Populär historia 2018. ^[6] Några böcker finns på svenska - Isaksson, Olof: Historien om Bishop Hill. LT 1995 och Pionjärer på prärien - De första utvandrarna. En bok för alla 1996.

Sources

1. ↑ Ovansjö (X) AI:14a (1836-1840) Bild 372 / sid 363 (AID: v136236.b372.s363, NAD: SE/HLA/1010151)
2. ↑ Birger Nordströms arkiv rörande Ovansjö. Sandvikens kommunarkiv. Arkivet innehåller material från Karl Hedlund, Harald Nyström samt Birger Nordström
3. ↑ Ovansjö (X) AI:18a (1846-1850) Bild 396 / sid 394 (AID: v136242.b396.s394, NAD: SE/HLA/1010151)
4. ↑ Nils William Olsson: Swedish passenger arrivals in New York 1820-1850. Stockholm 1967
5. ↑ Från Gästrikebygder 1925. Gästriklands folkhögskolas årsbok
6. ↑ Winman: Gunnar: Utvandrare: Erik-jansarna i Bishop Hill. Populär Historia 2018.

• Ovansjö (X) AI:12a (1826-1830) Bild 348 / sid 351 (AID: v136232.b348.s351, NAD: SE/HLA/1010151)