Häradsdomaregården Södra Sanna 1:3

Date: [unknown] [unknown]
Location: Södra Sanna, Kumla, Örebro, Sweden
Surname/tag: samzelius

This is the ocr transcription of an article in pdf of Kumla Julblad, pages 40-41. The article was written by Ingvar Samzelius.

INGVAR SAMZELIUS

Träd och människor på en gammal Kumlagård

På häradsdomaregården i Södra Sanna står vid köksförstukvisten ett päronträd, som måhända är Sveriges äldsta. Professor Rutger Sernander skriver i Risebergaboken 1931:

"Det enda medeltida fruktträd jag hittills kunnat spåra i Närke står på häradsdomare A G Anderssons gård i Södra Sanna i Kumla socken. Dess stam håller ej mindre än 3,5 m i omkrets, och därmed torde nog 1500-talets början bli trädets minimiålder. Det kallas och är väl augustipäron, men frukterna mogna först i september. Märkas bör vad Eneroth, Sveriges store pomolog, säger om augustipäronet, eller som han hellre vill kalla det larsmässopäronet: 'H varifrån denna sort förskrifver sig lär blifva outredt. Den är bland de sorter, som överlefde det stora nederlaget inom det odlade växtriket under 1709 års eftervinter.' Man frestas att sätta detta vördiga päronträd i samband med den gamla sägnen att ett kloster skulle ha legat nära Sanna hed eller vid Kumla kyrka. Bakom denna sägen ligger dock ej någon historisk grund."

Trädet var i min barndom på 1920-talet mäktigt och bar god frukt. Dock var det redan då ihåligt och omgärdat med järnkedjor. Vi barn tyckte om att leka i håligheten vid besök hos farmor och farfar i Sanna.

Nu är trädkronan ganska liten, särskilt sedan vi i år har måst ta bort den största grenen, som hotade att fläka isär trädet. Omkretsen är densamma som då Sernander mätte den för 48 år sedan.

Under päronträdet utspelades det sk Kumla-mordet 1913, ännu omskrivet. En ung flicka från Blacksta mördades av två berusade beväringar från Sannahed.

Min farmors far, häradsdomaren Lars Larsson, född 1800 i Samsala i Hallsberg, köpte gården 1822. Han blev ledande kommunalman i Kumla och tillhörde också den första 40 uppsättningen landstingsmän 1863. Han dog 1867 och hans hustru Stina-Cajsa Olsdotter från Helgholmen, bördig från Samsala, överlevde honom i 27 år. Hon dog 1894, 91 år ·gammal. Hon var en kraftfull kvinna, älskad och respekterad på gården som "Mormor". Päronträdet kallades "Mormors päronaträ". Förklaringen är, att i Stina-Cajsas undantagskontrakt, som finnes bevarat, bl a står, att hon har rätt att under sin livstid få frukten från detta träd.

Av makarnas 12 barn blev tre söner, födda 1827, 1831 och 1833 studerade män, ett märkligt förhållande i en bondfamilj för så länge sedan. En dotter, Maria Charlotta Larsdotter, f 1846, gifte sig med Anders Gustaf Andersson från Vallersta, f 1843 (svåger till skofabrikören A G Andersson) och makarna bodde på Sannagården till sin död. Mannen blev 96 år och hustrun 91.

De hade 9 barn, bland dem sonen Gottfrid Andersson, som övertog gården, som ännu är i släktens ägo, och Hugo Andersson, min far, som var direktör för Leabolaget 1922- 1953. Äldsta sonen, Ernst Samzelius, f 1872, avled i USA 1971, 99 år gammal. Sista brevet till mig skrev han vid 98 års ålder. Handstil och språkbehandling (svenska efter 79 år i USA) var då ännu utan anmärkning.

A G Andersson blev liksom svärfadern häradsdomare och var även han en mycket anlitad kommunalman. Han var också direktör i AB Hallsbergs Folkbank och ordförande i Kumla Härads Allmänning. Han byggde om hela gården, man byggnaden 1885, samma år som min far föddes. Han gjorde åkrarna stenfria och hans täckdikningar lär delvis fungera ännu efter nära 100 år. Han var mycket intresserad av träd och planterade alla sorter han kunde få tag på, bl a en rönnoxel. Varje år till mycket hög ålder mätte han omkretsen på träden. Anteckningsboken finns bevarad. Nu mäter tex en bok 300 cm i omkrets, ett lärkträd 230 cm och en björk 228 cm. Endast två träd på gården har inte min farfar planterat, päronträdet förstås och en stor ek strax öster om manbyggnaden. Den sträcker delvis sin mäktiga krona över huset. Omkretsen är 334 cm.

Jägmästaren och författaren Hugo Samzelius, sonson till Lars Larsson, gjorde 1909 en resa till "min stams hemgårdar" i Södra Sanna och Samsala. Han skriver i tidningen Upsala: "Vid en av stamgårdarna i den numera burgna bygden lägger jag med rörelse märke till ett väldigt päronträd vid ena gaveln. Stormen har splittrat detsamma, rötan frätt omkring sig och den omfångsrika stammen är säkerligen bara ett skal, men järnkedjor hålla ännu ihop jättens lemmar, hvarur nya friska grenar växa ut och grönska. I håligheterna har löfsångaren, flugsnapparen eller bofinken en kär och van häckplats. Vidare finner jag 'farfars ek', ett stort och lummigt träd, som bringar skugga och svalka på manbyggnadens solsida ."

Johan Samzelius, son till A G Andersson, har skrivit en dikt om eken, publicerad i tidningen Upsala 1927. Den får avsluta denna artikel.

HEMEKEN

Du ståndar som ett skydd vid hemmets dörr,

när blixten ljungar och när stormen gnyr.

Din krona leder som en vänlig fyr

den fjärran vägar gångne nu som förr.

Du sträcker grenen över gårdens gång

med seklers styrka i din fasta arm.

En stare bor i holken vid din barm,

en skärra spinner sprödt sin aftonsång.

Nu faller över nejden kvällens sot,

allt blir så tyst, en stjärna lyser matt

igenom ekens bladverk. Det är natt,

men fästets bloss bekämpa mörkrets hot.

En väg jag följer, som jag vandrat förr

så mången gång i kvällens timme sen.

Nu ser jag hemmets ek i stjärnesken,

nu ser jag vägen klar till hemmets dörr.